Jag vill inte vara ett levande farthinder! En fallstudie om cykelfartsgatan som trafik lösning i Göteborg ur ett cyklistperspektiv

Sammanfattning: Sedan 1960-talet har trafikplaneringen dominerats av bilen och det urbana rummet utformas på dess villkor. På senare tid har städer börjat främja cykeln som ett hållbart transportalternativ till bilen. I en del städer i världen finns sedan länge cykelgator och de blir allt vanligare. Cykelgator är 30 km/h-vägar där cykeln är det prioriterade färdmedlet. Motorfordon och cyklister delar körbana där cyklister kan använda hela körbanans bredd och bestämmer således tempot. Cykelgatan är sedan december 2020 också reglerad i svensk lag. I Göteborg tillämpas en liknande trafiklösning sedan några år, cykelfartsgatan. Gatan är en hastighetssäkrad, 50 km/h-vägsträcka där cyklister leds att bestämma tempot genom gatans utformning. Gatan har ingen skyltning utan vägdesignen med en asfaltsremsa kantad av kullersten, ska vara självförklarande. Cykelfartsgator anläggs bara i nödfall när utrymme i täta stadsmiljöer inte finns för cykelbanor. Syftet med uppsatsen var att studera cykelfartsgatan som trafiklösning i täta stadsmiljöer ur ett cyklistperspektiv. För att få insikt i Göteborgs Stads val av trafiklösningen genomfördes kvalitativa samtalsintervjuer med två trafikplanerare i Göteborg. En webbaserad enkätundersökning gav svar på cyklisters upplevelse av funktion och trygghet på Göteborgs cykelfartsgator. Cykelfartsgatans utformning ställdes i förhållande till cykelgatans dito för en bredare bedömning. Resultatet visar att cyklister upplever cykelfartsgatan som någorlunda trygg, män mer än kvinnor. Den mest otrygga faktorn är samspelet med motortrafiken. Cyklister anser att cykelfartsgatan är en godtagbar trafiklösning när riktlinjerna för utformningen följs. Däremot är utformningen inte självförklarande varken för cyklister eller motortrafikanter. Cykelfartsgatan är en kompromisslösning där gående, vistelse och gatuparkering har högre prioritet än cykeltrafiken. Cykelfartsgatan möjliggör för politiker att bygga ut cykelvägnätet utan att behöva ta svåra strider om minskat utrymme för bilar. Sammanfattningsvis är cykelfartsgatan inte en cykellösning utan just en nödlösning. Det cyklister i stället efterfrågar är mer likt en cykelgata. Cykelgatan bör då ha cykelfart, 20 km/h, som hastighetsbegränsning.