Uppfattningar om bedömning i matematik uttalade av elever i behov av särskilt stöd

Sammanfattning: Problemområde: Forskning inom specialpedagogik fokuserar i stor utsträckning på hur lärare ska kunna inkludera samtliga elever i undervisningen. Trenden ute på skolor visar dock på att exkludering av elever i behov av särskilt stöd ökar (Berhanu, 2010). Således finns en motsättning mellan teori och praktik. Vidare menas att alla elever ska inkluderas och samtidigt nå samma mål. Jag närmar mig dessa dilemman genom att belysa bedömningen av elevers kunskaper och ställer mig frågan om ett förnyat synsätt kring just bedömning kan ses som ett led i att kunna individualisera undervisningen för att kunna inkludera så många elever som möjligt, samtidigt som målen i kursplanerna än dock står i centrum?Syfte: Mitt syfte med examensarbetet är att nå en djupare förståelse för hur elever i behov av särskilt stöd i matematik, inkluderade i ordinarie klassrumsundervisning, tänker kring och upplever bedömning och olika bedömningsformer. Teoretisk ram: Arbetet utgår från olika syner på kunskap; behavioristisk-, konstruktivistisk- och sociokulturell kunskapssyn. Dessa kunskapssyner ligger till grund för tre specialpedagogiska forskningsperspektiv; kompensatoriskt-, kritiskt- och dilemmaperspektivet (Nilholm, 2007). Dessa presenteras och beaktas i teoridelen av arbetet. Dessa perspektiv ligger till grund för forskning som bedrivs kring inkludering och är således av betydelse för mitt arbete.Metod: Arbetet har en hermeneutisk ansats med halvstrukturerade intervjuer som metod. Då jag med detta arbete inte syftar att generalisera och dra allmänna slutsatser utan istället vill fördjupa förståelsen för hur just de elever jag intervjuat tänker kring de frågeställningar jag har ställt upp väljer jag en kvalitativ metod. Intervjuer har gjorts med sju stycken elever i årskurs 7-9. Resultat med analys: De resultat som jag i mitt arbete kommer fram till visar på att statiska bedömningsformer gör inkluderade elever med matematiksvårigheter exkluderade. Exkluderade på så vis att de sällan eller aldrig ges möjlighet att visa sina kunskaper på ett alternativt sätt som kan passa deras styrkor. Eleverna i undersökningen beskriver vidare en bedömning av summativ karaktär. I deras ögon bedöms man främst på de skriftliga, traditionella matematikproven och hur man arbetar på lektionerna. Konklusion: Bedömningen behöver anpassas efter eleven och inte tvärtom. Kursplanernas mål må då vara de samma för alla men vägen till målet kan te sig olika ut beroende på varje elevs förutsättningar och behov. Jag ser därför att en bedömning av färdigheter i en inkluderande miljö måste grunda sig på elevernas styrkor för att lyfta fram varje enskild elevs potential att lyckas.Implementering: Specialläraren har en viktig roll i att värna om elevers intressen, styrkor och förmågor samt ge förslag till ordinarie lärare på alternativa bedömningsformer där man utgår från just elevers styrkor. Individualiseringen måste även gälla bedömningen. Att man måste se och utgå från elevernas styrkor och anpassa undervisning samt bedömning efter dessa blir en viktig del för specialläraren att förmedla till lärarkollegorna.