Hur ljuset påverkar könsmognad och äggläggning hos värphöns (Gallus domesticus)

Sammanfattning: Det är sedan länge känt att om höns hålls i naturlig belysning varierar äggläggningen med årstiderna. Lägst antal ägg läggs när dagarna är som kortast och ljusstimuleringen är som lägst. Eftersom hönan reagerar även på artificiellt ljus kan ljusprogram användas för att styra antalet ljusa respektive mörka timmar per dygn för att därigenom undvika årstidsvariation. Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på hur ljuset styr hönans könsmognad och ägg-läggning. Ljus registreras av fotoreceptorceller i retina, hypotalamus och epifysen vilka omvandlar energin i fotonerna till en biologisk signal. Vid ljusstimulering stimuleras gonadotropinfrisät-tande hormon (GnRH) vilket ökar frisläppningen av gonadotropinerna follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Ljusstimulering aktiverar även inhibitoriska neuropeptider i hypotalamus som minskar GnRH-frisläppningen. Så länge ljusstimuleringen sker kommer ökningen av GnRH-frisläppning att radera effekten av de inhibitoriska neuro-peptiderna, men när stimuleringen minskar tar den inhibitoriska effekten över och reproduk-tionsförmågan minskar. Hönans reproduktionsorgan består av äggstock och äggledare. Äggstockens funktion styrs av hypofysen, hypotalamus, epifysen och äggstockens egna hormonproducerande celler. Gonad-utveckling stimuleras av GnRH. Endast den vänstra äggstocken utvecklas till ett funktionellt organ. Den könsmogna äggstocken innehåller en hierarki av folliklar i olika utvecklings-stadier. Folliklarna tillväxer kraftigt under den mognadsprocess som sker när de utvecklas och upptar ägguleprotein. I äggstocken omges äggcellen av två cellager, thecaceller respektive granulosaceller. Thecaceller producerar androstenedion, som granulosacellerna konverterar till östrogen. Östrogen stimulerar inlagringen av ägguleprotein från levern. Granulosacellerna producerar även progesteron, det hormon som initierar den kraftiga ökning av LH som föregår ovuleringen. Ljus påverkar både könsmognad och den fortsatta äggläggningen. Rätt ljus är viktigt under hela äggläggningsperioden. För att en ökad ljusstimulering ska ske vid en höjning av antalet ljustimmar måste antalet timmar överstiga en undre kritisk gräns. Det finns även en övre mättnadsgräns där en ytterligare höjning av antalet ljustimmar inte ger ytterligare stimulering. Höns har relativ ljusutmattning vilket innebär att deras känslighet för ljusstimuli minskar över tid. I litteraturstudien beskrivs hönans reproduktionsorgan, vilka hormoner som inverkar och hur ljusstimuli kan användas för att påverka könsmognad och äggproduktion. Min slutsats är att ljus har en stor inverkan på hönans äggläggning. Både antal ljustimmar per dygn, förändringar i ljusmönster över tid, ljusintensitet och ljusets våglängd har visat sig påverka äggläggningen. Även om det bedrivits intensiv forskning under lång tid på olika aspekter av hur ljuset påver-kar hönans äggläggning finns det ett behov av ytterligare forskning, exempelvis på hur låg-energibelysning bör vara utformad för att efterlikna dagsljuset på bästa möjliga sätt.