Coworking ur ett projektledarperspektiv

Sammanfattning: Globalisering och projektifiering har splittrat företagens fasta, homogena struktur. Detta, i kombination med förbättrade digitala möjligheter, har gjort att projektledare kunnat arbeta hemifrån, på distans i virtuella team, utanför det traditionella kontoret. Detta sätt att arbeta har medfört många fördelar, men också nackdelar, som social isolering och att gränserna mellan arbete och fritid flyter ihop. Syftet med denna uppsats är att ta reda på om det finns möjligheter att mildra dessa konsekvenser genom: Coworking.  Vid coworking arbetar projektledaren inte hemma, men heller inte på det traditionella kontoret. Denne arbetar tillsammans med andra på en plats som är ett mellanting av dessa två platser. En kvalitativ studie har genomförts, där ett antal personer som arbetar eller har arbetat på en eller flera coworkingplatser, har intervjuats utifrån en på förhand fastställd frågeguide. Intervjuerna har spelats in, transkriberats, lästs igenom och sedan kodats. Resultatet av intervjuerna har samlats i sex teman kring trygghet, produktivitet, att kunna välja själv, känslan av att komma ur det invanda (bubblan), det sociala stödet på coworkingplatsen och dess Community Manager som en viktig person. Intervjupersonerna har en positiv upplevelse av sin coworkingplats som öppen, lugn, funktionell och harmonisk. Det råder blandade uppfattningar om ljud och de regler som finns på en coworkingplats, de kan uppfattas som rigida men samtidigt uppskattas den struktur de skänker. Att som projektledare arbeta på en coworkingplats ger fördelar som nätverk, möjlighet att få delta i en lärande, innovativ miljö samt att kunna skärma av och själv styra avbrotten från projektet. Slutsatsen är att coworking är en lämplig arbetsform i utvecklingsprojekt men kan också fungera som en neutral plats i interorganisatoriska samarbeten och som ett HR-verktyg när man behöver skapa förändring genom en konkret handling.