Frida Stéenhoff och det humana dramat : En studie i dramat Lejonets unge och debattskriften Teatern och livet

Detta är en Magister-uppsats från Mittuniversitetet/Institutionen för humaniora

Författare: Alexandra Wiberg; [2008]

Nyckelord: dramatik;

Sammanfattning: Under 1800-talet debatterades kvinnans ställning allt mer livligt på den litterära scenen. Kvinnan fick en större plats i litteraturen och antalet kvinnliga författare blev fler och fler. 1880-talet var ett magiskt årtionde där antalet författarinnor ökade markant. Det var i 1880-talets kölvatten som Frida Stéenhoff (1865-1945) klev ut på den litterära scenen med sitt drama Lejonets unge (1896). Stéenhoff skrev i en brytningstid där det gamla samhället började luckras upp av nya tankar och idéer. Genom Lejonets unge kastade sig Stéenhoff in i den livliga debatten om äktenskap och sedlighet. Under de nästkommande åren efter sin debut fortsatte Stéenhoff att skriva och ge ut en rad dramer, några romaner, samt flera debattskrifter. En av hennes mindre uppmärksammade programskrifter var Teatern och livet från 1910. Där diskuterade Stéenhoff vilken betydelse dramat och teatern hade eller borde ha haft, bland annat för det mänskliga livet. Syftet med uppsatsen var att analysera dramat Lejonets unge som fick fungera som ett exempel på den litterära praktik vilken Stéenhoff själv några år senare sammanfattade och debatterade i skriften Teatern och livet. Frågan blev således på vilka punkter överensstämmer programmet med dramat och på vilka punkter skiljer de sig åt?  Stéenhoff efterlyste både en ny teater och en ny publik i sin skrift Teatern och livet. Teatern skulle värna om det humana dramat vilket skulle göra människorna mänskligare och som skulle utveckla det humana i vårt väsen. I dramat Lejonets unge förespråkade Stéenhoff den fria kärleken, där hon framhöll friheten för varje individ, framför allt för kvinnorna och barnen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)