Ett parti söker sin flock. En jämförande studie över de svenska och norska agrarpartierna

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks det norska Senterpartiet samt det svenska Centerpartiet. Uppsatsen utgår dels från antologin From farmyard to city square från 2001 och dels från Otto Kirchheimers teori om catch-all-partiet. Uppsatsen syftar till att undersöka varför Senterpartiet har nått större valframgångar än Centerpartiet under de senaste valen, trots att partierna på många sätt är mycket lika. I uppsatsens två undersökningar används först idéanalys och sedan en kvantitativ analys. I uppsatsens idéanalytiska del undersöks partimaterial från de senaste åren, och i den kvantitativa delen undersöks valresultat i urbana och rurala kommuner. Uppsatsens hypoteser utgick från att Senterpartiet i högre grad skulle efterlikna Kirchheimers beskrivning av ett catch-all-parti. I undersökningen visade det sig dock att så inte var fallet. I idéanalysen framstod Centerpartiet som avsevärt mer liknande ett catch-all-parti och i den kvantitativa undersökningen framstod inget av partierna som något catch-all-parti. Den kvantitativa undersökningen visade bland annat att Centerpartiet lyckats ganska väl i urbana områden men inte fullt så väl i rurala kommuner, vilket stämde med en av uppsatsens hypoteser. Undersökningen visade även att Senterpartiets ökning inte skett till följd av att partiet lyckats locka väljare i städer, utan genom att partiets stöd på landsbygden blivit mycket starkt. Detta motsade alltså uppsatsens hypotes för det norska partiet. Uppsatsens resultat innebar att teorin om catch-all-partiet inte på ett tillfredsställande sätt visade sig kunna förklara varför ett traditionellt klassparti som Senterpartiet lyckats locka större väljarskaror i nutid. Framtida undersökningar bör därför undersöka andra aspekter av partierna, samt även göra jämförelser mellan fler nordiska agrarpartier.