Att vara och att inte vara ett skalbolag? - En analys av ett framtida införlivande av skalbolagsdirektivet i svensk rätt med fokus på skalbolagsdefinitionen

Sammanfattning: År 2002 och 2003 införde Sverige särskilda skatteregler för avyttring av andelar i skalbolag. Reglerna syftar till att säkerställa att den skatt som belöper på bolagets verksamhet betalas in i samband med en ägarövergång. På senare år har frågan om skatteflykt varit föremål för reglering inom EU. Ett antal EU-direktiv har tillkommit på området och EU-domstolen tolkade 2019 frågan om skatteflykt genom användande av mellanliggande bolag under principen om förfarandemissbruk. I december 2021 offentliggjorde EU-kommissionen sitt förslag till skalbolagsdirektiv. Syftet med direktivet är att bekämpa användandet av skalbolag inom EU i avsikt att uppnå otillbörliga skatteförmåner. Uppsatsens syfte är att undersöka och jämföra den nuvarande svenska skalbolagsdefinitionen med den som EU-kommissionen presenterat i sitt förslag till skalbolagsdirektiv. Vidare utreds hur ett införlivande av skalbolagsdirektivet kommer påverka den befintliga skalbolagsdefinitionen och skalbolagsbeskattningen. Slutligen studeras vilken funktion den av EU-kommissionen föreslagna skalbolagsdefinitionen kommer att få sett i ljuset av de uttalande som EU-domstolen gjort i sina avgöranden från 2019 avseende användandet av mellanliggande bolag. I analysen konstateras att skalbolagsdefinitionerna skiljer sig åt väsentligen. Huvudsakligen kan skillnader observeras såväl vad gäller vilka omständigheter definitionerna beaktar, som regelverkens beskattningskonsekvenser. Det finns emellertid likheter vad gäller regelverkens syften. Vid ett införlivande av skalbolagsdirektivet är det sannolikt att nuvarande skalbolagsdefinition och skalbolagsbeskattning behöver avskaffas till förmån för den definition och beskattning som direktivet påbjuder. EU-rätten ställer krav på att införlivning av direktiv ska ske på ett klart och precist sätt såtillvida att enskilda tillgodoses de rättigheter och skyldigheter som EU-rätten ger dem samt att enskilda är fullt införstådda med dessa rättigheter och skyldigheter och kan förlita sig på dem i en domstol. Att tillämpa två olika skalbolagsdefinitioner parallellt förefaller oförutsägbart och rättsosäkert för den enskilde. De kriterier och omständigheter som skalbolagsdefinitionen i direktivet innefattar stämmer i huvudsak överens med de indikatorer som EU-domstolen pekat på i sina avgöranden från 2019. Direktivet kan således betraktas som en kodifiering och kvantifiering av dessa domar. Regleringen som sker genom direktivet medför att EU-domstolens uttalanden får större genomslag i praktiken och kommer kunna tillämpas systematiskt av de nationella skattemyndigheterna. Dessutom innebär direktivet att bedömningen av om ett bolag är ett skalbolag kommer kunna ske på förhand, istället för i efterhand så som tidigare varit fallet när bedömningen gjorts under principen om förfarandemissbruk.