Landsbygdsutveckling i strandnära lägen : En studie av Norrlands kommuner

Sammanfattning: Syftet med strandskyddet är att trygga allmänhetens tillgång till stränder samt skydda djur- och växtliv. I Sverige föreligger strandskydd vilket innebär att det krävs dispens för att vidta särskilda åtgärder inom strandnära lägen. Skyddsområdet är i normalfallet 100 meter från strandlinje, men kan utökas till 300 meter av länsstyrelsen.    Bestämmelserna för strandskydd ändrades 2009. Härigenom infördes en möjlighet för kommuner att upprätta områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS). Syftet med LIS är att stimulera den lokala och regionala utvecklingen i områden som har god tillgång till fria strandområden. LIS-områden väljs ut av kommunen och ska anges i, eller som ett tillägg till deras översiktsplan. Områden för LIS måste långsiktigt främja utvecklingen av landsbygden. Dessa områden får endast ha liten eller ingen betydelse för strandskyddets syfte.  Inom dessa LIS-områden kan kommunerna bevilja strandskyddsdispens. Kommunens beviljade strandskyddsdispenser skickas till länsstyrelsen som bedömer om kommunen följt bestämmelserna för strandskydd i miljöbalken.   Eftersom lagstiftningen är relativt ny, har inte alla kommuner påbörjat eller slutfört arbetet med LIS-områden i eller som ett tillägg till sin översiktsplan. Examensarbetets syfte är att belysa hur planarbetet med LIS-områden i Norrland fungerat, vilka åsikter kommunerna har gällande LIS, samt hur många strandskyddsdispenser som givits inom dessa områden. Med Norrland avser vi Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län.   För att uppnå studiens syfte har en enkätundersökning genomförts. Enkäten skickades till alla de kommuner som färdigställt LIS-områden i Norrland. Totalt har 8 av 46 kommuner i Norrland antagit LIS-områden i eller som ett tillägg till sin översiktsplan. Av dessa 8 kommuner har 6 stycken svarat på genomförd enkät. Studien visar att endast 48 strandskyddsdispenser har beviljats i dessa 6 kommuner.   Det finns utifrån enkätens resultat inget samband mellan hur länge kommunerna haft LIS-områden och hur många strandskyddsdispenser som beviljats. Vi kan däremot konstatera att de kommuner som haft mest kontakt med kommuninnevånare är de kommuner som beviljat flest strandskyddsdispenser.   Hälften av de kommuner som svarat på enkäten anser att lagstiftningen för LIS är otydlig. Kommuner har haft synpunkter på att det inte är angivet i lag hur många och stora kommunens LIS-områden får vara.   Många kommuner i Norrland har en lång strandlinje samt ett lågt bebyggelsetryck. De stora ytorna i Norrland gör det svårt för kommunerna att utse lämpliga LIS-områden där invånarna vill bygga. Vi tror att fler kommuner i Norrland skulle ha antagit LIS-områden om de ansett det var ekonomiskt fördelaktigt. Vi ifrågasätter om kommuner med låg andel bebyggelsepåverkad strandlinje borde ges ytterligare lättnader för beviljande av strandskyddsdispens.