Sjuksköterskans upplevelse av det telefonrådgivande samtalet ur ett patientsäkerhetsperspektiv

Sammanfattning: Bakgrund: Telefonrådgivning har en central plats i sjukvården och bedrivs främst av legitimerade sjuksköterskor. Den finns till för att bedöma, stödja, undervisa och triagera patienter i behov av vård. Telefonrådgivning baseras på kommunikation, och svårigheter finns i den icke visuella kontakten. En av sjuksköterskans yttersta ansvar är att garantera patientsäkerheten. Den senare kan äventyras då felbedömningar sker på grund av olika brister i sjuksköterskans kommunikationsverktyg och bedömningsunderlag. Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskans upplevelser av det telefonrådgivande samtalet ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Metod: En litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats. Data har samlats in från två större databaser, CINAHL och PubMed, som båda innehåller forskning relaterad till omvårdnad. Ett noga urval av artiklar, kvalitetsgranskning och analys har genomförts. Samtliga artiklar inkluderade i resultatet är av hög kvalité. Resultat: Sjuksköterskor som arbetade med telefonrådgivning upplevde att patientsäkerheten hotades av arbetsmiljöförhållanden, självständigheten i sjuksköterskearbetet med det telefonrådgivande samtalet, tidspress och kommunikation. Konklusion: Sjuksköterskans uppgift kräver utbildning och erfarenhet för att upprätthålla en god omvårdnad och patientsäker vård. Resultatet visade på områden som utgör potentiella hot mot patientsäkerheten. Den ickevisuella kontakten är en kvarstående riskfaktor och kräver att sjuksköterskan är en god lyssnare för att samla in relevant information. Det fanns risker relaterade till organisationen själv samt tidspressen som sjuksköterskorna utsattes för som skulle kunna undvikas. Vidare fanns ett stort behov av fortbildning inom kommunikation för att bemöta svåra telefonsamtal.