Tala är silver, skriva är guld? En intervjustudie av förvaltningprocessaktörer samt rättspolitisk diskussion angående om kraven på en snabb och för rättsökanden enkel förvaltningsprocess talar för en huvudsakligen skriftlig beredning

Sammanfattning: Tala är silver, skriva är guld? En intervjustudie av förvaltningsprocessaktörer samt rättspolitisk diskussion angående om kraven på en snabb och för rättsökanden enkel förvaltningsprocess talar för en huvudsakligen skriftlig beredning - Förfarandet i Sveriges allmänna förvaltningsdomstolar är enligt förvaltningsprocesslagens 9 § som huvudregel skriftligt där muntliga förhandlingar undantagsvis kan komplettera målets beredning. Skälen som angavs för denna ordning var att det skulle ge en snabb, billig och för rättssökande enkel process. Några undersökningar – eller ens resonemang (sic!) – om varför så skulle vara fallet presenterades dock inte. Föreliggande uppsats diskuterar riktigheten i och innebörden av de kursiverade delarna av påståendet, med störst fokus på om det skriftliga förfarandet verkligen är enklast för rättssökanden. Genom en kvalitativ intervjustudie har processaktörer, enskilda, processförare och rådmän ställts frågor om det är deras erfarenhet att den enskilde verkar ha det enklast att ta sin rätt till vara i ett skriftligt eller muntligt förfarande och vilket som ger den snabbaste processen. Studien visar knappt något stöd för att skriftligheten är ägnad att göra det enkelt för den enskilde att vinna framgång med sin talan. Istället är det skriftlighetens motsats, muntligheten, som på flera sätt är ägnad att göra det enkelt för den enskilde att vinna framgång med sin talan, enligt de intervjuade. Det är dock de flesta av de intervjuades erfarenhet att skriftligheten gör processen snabb, även om intervjuresultatet i denna del inte var lika entydigt som beträffande handläggningsformens påverkan av processens enkelhet för den enskilde. Studien visar att det från den enskildes perspektiv går att rikta befogad kritik mot den nuvarande diskuterade regleringen och argumenterar därför för ett ökat inslag av muntlighet i förvaltningsprocessen.