Prekontraktuellt ansvar inom svensk rätt och UniP samt PECL

Sammanfattning: Den tilltagande globaliseringen ställer nya krav på juridiken och nationella beteenden ersätts av gemensamma tillvägagångssätt. Internationella regelverk i form av UniP och PECL aktualiserar frågan om vilken betydelse dylika regelverk har för svensk nationell rätt. Den situation som behandlas i uppsatsen är den då två parter har ingått förhandlingar men avtal av olika anledningar inte slutits. Syftet med uppsatsen är att redogöra för det prekontraktuella ansvaret inom svensk rätt samt enligt bestämmelserna i de internationella regelverken UniP och PECL. Detta i avsikt att med utgångspunkt i tre rättsfall, göra en jämförande analys och söka utröna likheter och skillnader avseende ansvaret i situationer då parter förhandlat men avtal inte kommit till stånd. Det prekontraktuella ansvaret enligt bestämmelserna i UniP och PECL är generellt hållet. I slutändan innebär tillämpningen av de internationella regelverken inte några större skillnader jämfört med vad som gäller enligt svensk rätt. Med UniP och PECL som utgångspunkt skulle bedömningarna i behandlade rättsfall kunna bli snarlika HD:s. Den största skillnaden är att ansvaret vid avtalsförhandlingar samt plikten för parterna att agera i enlighet med ”good faith and fair dealing” uttryckligen finns stadgade i de internationella regelverken. Inom svensk rätt finns ansvaret för culpa in contrahendo inte reglerat i lag men är däremot fastställt genom rättspraxis. Lojalitetsplikten finns inte heller reglerad i lag men anses gälla som en allmän rättsgrundsats.