Den nya visselblåsarlagen - En arbetsrättslig analys utifrån ett visselblåsar- och arbetsgivarperspektiv

Sammanfattning: Det har i EU införts ett direktiv som ska skydda personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten, visselblåsardirektivet. Därmed var Sverige tvungen att införa en ny visselblåsarlag, som gäller parallellt med annan lagstiftning som kan ge skydd åt en visselblåsare. Uppsatsen syftar till att analysera den nya visselblåsarlagen och hur den samspelar med annan svensk rätt och Europarätt på området för visselblåsning från ett visselblåsar- och arbetsgivarperspektiv. Uppsatsen ska svara på frågorna om hur visselblåsning regleras i Europarätten och den svenska rätten, hur interna rapporteringskanaler kan konstrueras för att vara i enlighet med den nya visselblåsarlagen, samt vilka möjligheter och risker den nya visselblåsarlagen innebär för visselblåsare och arbetsgivare. I Europarätten regleras en visselblåsares skydd genom Europakonventionen artikel 10 om yttrandefrihet, Europarådets sociala stadga artikel 24 om skydd vid uppsägning, Europarådets rekommendation om skydd för visselblåsare, EU:s rättighetsstadga artikel 11 om yttrandefrihet samt visselblåsardirektivet. I den svenska rätten kan en visselblåsare få skydd genom Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen, principerna om meddelarfrihet och kritikrätt, lojalitets- och tystnadsplikt samt bevarande av företagshemligheter. Även lagen om anställningsskydd, arbetsmiljölagen och god sed på marknaden kan erbjuda visselblåsare ett skydd. Nu gäller även den nya visselblåsarlagen som stadgar skydd. De interna rapporteringskanalerna som varje rättslig enhet med minst 50 arbetstagare måste inrätta, följer med många krav. Inrättningen kan ske genom anlitande av tredje part eller genom att utse behöriga personer eller en avledning att hantera visselblåsarrapporter hos arbetsgivaren. En tredje part får endast hantera vissa delar av ett visselblåsarförfarande vilket gör att arbetsgivare ändå delvis måste hantera förfarandet. Mellanstora företag med mellan 50-249 anställda är tillåtna att dela vissa funktioner som mottagande av visselblåsarrapporter. För koncerner finns möjlighet att ha en koncerngemensam visselblåsarfunktion, om varje bolag även har en intern rapporteringskanal. Ännu en möjlighet finns för svenska bolag i koncerner, att träffa kollektivavtal om att frångå vissa krav för de interna rapporteringskanalerna. Från visselblåsarens perspektiv har den nya lagen inneburit en möjlighet för starkare skydd genom detaljerade bestämmelser om förbud mot repressalier och hindrande åtgärder från arbetsgivarens sida, samt krav på interna rapporteringskanaler. Det finns också risker genom att direktivet som visselblåsarlagen är en implementering av, inte har skydd av visselblåsare som huvudsyfte, krav på att visselblåsare ska få vara anonym eller att repressalieförbudet inte motverkar infekterade relationer mellan visselblåsaren och arbetsgivaren. För arbetsgivare innebär lagen möjlighet att hantera missförhållanden innan de blir kända av allmänheten samt att kollektivavtala bort bestämmelser om de interna rapporteringskanalerna. Lagen följer även med risker som personuppgiftshantering samt onödiga kostnader för rapporteringskanaler som ytterst sällan används.