"Dessa patienter står rena monstra nära" : En kritisk diskursanalys av dokument från Vipeholms sjukhus 1935-1950

Sammanfattning: Under 1900-talet blev personer med intellektuell funktionsnedsättning placerade på olika institutioner runt om i Sverige. Personer med intellektuell funktionsnedsättning kallades idioter eller sinnesslöa. Under inledningen av 1900-talet gick vårdideologin från att skydda de sinnesslöa från samhället till att skydda samhället från de sinnesslöa. Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur personalen på Vipeholms sjukhus beskrev patienterna och hur det kan förstås utifrån den diskurs som präglade denna tid. Med förhoppningen att dåtidens diskurs ska leda till kunskapsbildning för dagens funktionshinderforskning. Studien utgår ifrån Faircloughs kritiska diskursanalys för att sedan koppla resultatet till olika modeller av funktionshinder. Följande teorier används i analysen; Goffmans teorier om stigma, Foucaults teori om makt och Thorséns beskrivning av olika människosyner. Resultatet visar att överläkaren på Vipeholms sjukhus använde sig av en kategorisering av patienterna utifrån en medicinsk förståelse gällande funktionshinder. Det framgår att den medicinska modellen av funktionshinder präglade denna tid och att det går att finna drag av en biologisk människosyn. Avslutningsvis fokuserar studien på att dagens funktionshinderforskning vilar på två ben av medicinsk och miljöinriktad forskning. Den medicinskt inriktade forskningen beskrivs fortfarande vara det dominerande forskningsområdet i Sverige. Vidare diskuteras studiens resultat i förhållande till konsekvenser för bristen av sociala förståelser av personer med intellektuell funktionsnedsättning.