En hjälpande tass : En studie om hundens inverkan på ungdomars välbefinnande, samhörighet och självkänsla

Sammanfattning: Studiens syfte har varit att beskriva och förstå hur samvaro med hund kan bidra till att öka ungdomars välbefinnande, samhörighet och självkänsla. Studien har utgått från en etnografisk metodansats där två observationer genomförts på en hundkurs för ungdomar i en kommun i Sverige. Observationerna har kompletterats med dagboksanteckningar från ungdomarna samt intervjuer med kursinstruktörerna. Resultatet visar på att samvaro med hund kan bidra till ökad känsla av välbefinnande, samhörighet och självkänsla. Hunden kan genom sin närvaro skapa trygghet och fungera som stöd i sociala interaktioner där hunden blir ett givet samtalsämne, vilket ökar både välbefinnandet och samvaron mellan ungdomarna. När hunden och ungdomen lyckas med olika övningar tillsammans ökar ungdomens självkänsla samtidigt som hunden kan användas för att ge ungdomarna verktyg att ändra sin inställning till sig själv samt sin prestation. Utifrån resultatet har slutsatsen dragits att samvaro med hund bidrar till flertalet positiva effekter, såväl psykiskt som fysiskt. Därför anses det vara en god idé att utöka användandet av hunden i förebyggande arbete för bättre välmående.