Förskolans digitaliserade dokumentationspraktiker : - En kvalitativ intervjustudie om förskollärares upplevelser 

Sammanfattning: Samhället blir alltmer digitaliserat, vilket också märks i förskolans utbildning. Utifrån denna ökade grad av digitalisering, ställs högre krav på förskollärares digitala kompetens som också kan ses innefatta den pedagogiska dokumentationen. Förevarande studies syfte har varit att beskriva förskollärares upplevelser av sin egen digitala kompetens, i relation till användningen av en delaktighetstillvänd pedagogisk dokumentation, i förskolans kontext. Studien utgår från en fenomenologisk ansats, vilket relaterar till förskollärarnas egna upplevelser om sin digitala kompetens och barns delaktighet i relation till den pedagogiska dokumentationen. Genom fenomenologiska livsvärldsintervjuer framkommer det i studiens resultat att förskollärarna upplever sin egen digitala kompetens ha betydelse för användandet av en delaktighetstillvänd pedagogisk dokumentation, där den digitala kompetensen också upplevs innefatta en tidsetisk dimension. Utifrån studiens resultat och diskussion framkommer slutsatsen att förskolans pedagogiska dokumentation innefattar en tidsetisk dimension, som både handlar om den tid som ges till dokumentationsarbete och om den tid som finns för reflektion både i och ur barngruppssammanhang. Ytterligare en slutsats som framkommer i studien är att de digitala verktygens betydelse för den pedagogiska dokumentationen upplevs vara av stor vikt, men att dessa också kräver en etisk reflektiv praktik- vilket kan vara en utmaning att få till utifrån den tid förskollärare har till sitt förfogande i förskolan.