Illojal konkurrens som skälig grund - en studie av gränsen mellan varumärkeshavares exklusiva rätt och parallellimportörers tillåtna agerande i marknadsföring

Sammanfattning: Till skillnad från marknadsrätten utgör varumärkesrätten idag en fullständigt harmoniserad rättsordning. En grundläggande princip inom varumärkes-rätten är att en varumärkeshavares ensamrätt konsumeras när han sätter en märkt vara på marknaden. Detta gäller dock inte när varumärkeshavaren har skälig grund att motsätta sig konsumtion. Harmoniseringen till varu-märkes-direktivet samt EG-rättens utveckling därefter på varumärkesrättens område, har inneburit en hel del förändringar för svensk rätts vidkommande. I svensk rätt har traditionellt frågan om parallellimportörers användning av annans varumärke utgått från begreppet ''övligt''. Denna bedömning har varit restriktiv. Enligt EGDs praxis skall denna bedömning numera istället utgå från ''normal'' användning. Innebörden av detta är att de materiella bedöm-ningarna av vilken användning som en parallellimportör har rätt till, har blivit mer liberala till parallellimportörens fördel än de traditionellt varit i svensk rätt. I fransk rätt anses nationell lagstiftning om illojal konkurrens utgöra sådan skälig grund som motiverar avsteg från konsumtionsprincipen. Genom EGDs praxis står det numera klart att EG-rätten erkänner allvarlig skada på ett varu-märkes anseende som skälig grund för att konsumtion inte skall inträda. Detta tillsammans med det faktum att EGD i praxis allt mer förstärkt skyddet för varumärkens goodwill, torde innebära en öppning för att tillämpa nationell lagstiftning om illojal konkurrens som preklusions-grund för konsumtion. Detta innebär att möjligheter öppnas för att tillämpa MFL på parallellimportörers otillbörliga användning av ett varumärke i marknadsföring och på detta sätt skydda varumärkeshavares ansträngningar för att skapa goodwill. En parallell-importörs användning av annans varumärke i reklam kan vara otillbörlig genom att den strider mot det allmänna kravet om tillbörlighet, exempelvis genom att utgöra renommé-snyltning, eller genom att den bryter mot förbudet mot vilseledande reklam. Bedömningarna enligt de nationella lagstiftningarna om illojal konkurrens begränsas emellertid av att skadan måste vara allvarlig.