Mätning av friktionskoefficient mellan fibrer : Validering av en nygammal metod

Sammanfattning: Världens befolkning ökar och i takt med den ökar efterfrågan av textila fibrer. I en tid där vi uppnått Peak cotton kan inte längre bomullsfibrer tillgodose den höga efterfrågan därför måste nya cellulosabaserade regenatfibrer utvecklas. Idag dominerar de syntetiska fibrerna den textila marknaden. De nyutvecklade cellulosabaserade regenatfibrerna kombineras med syntetiska fibrer i syfte att tillverka blandgarn som erhåller bra mekaniska- och komfortegenskaper. Genom att mäta friktionskoefficienten kan en förutsägelse ges för garnernas mekaniska egenskaper. Detta uppnås genom tvista två fibrer mot varandra enligt en tvistmetod därefter kan friktionskoefficienten beräknas. Det finns ett behov av att bestämma den faktiska friktionskoefficienten för nya cellulosabaserade regenatfibrer; mot sig själv och mot möjliga blandfiberkandidater. Anledningen är att rapporterade värden i litteraturen har väldigt stor spridning, samtidigt finns många förslag hur man lämpligast mäter friktionskoefficienten mellan två fibrer. Enligt studier under 1900-talet har den linjekontakt som uppnås när två fibrer eller filament tvistas ihop utgåtts från, kallad tvistmetoden. Det är när två släta ytor glider mot varandra friktionen blir mest entydig. Det är därför skillnad om två monofilament, ett mono- mot ett multifilament, två multifilament eller om spunna stapelfibergarner glider mot varandra. Beroende på konstruktionens komplexitet kan skillnader i kontakttryck och mekaniska låsningar ändras mellan de två trådarna. Denna studie utgår från geometrier som beskrivits i litteraturen tillsammans med tvistmetoden för att mäta friktionskoefficienten mellan två fibrer. De multifilament som använts i studien var; polyester, polyamid 6.6 och viskos. Studien visar att tvistmetoden samt utformad konstruktion erhöll trovärdiga värden jämfört med de värden som påträffats i litteraturen. Vidare har det konstaterats att tvistantalet har effekt på resultatet dock inte i samma omfattning som pålagd last. Enligt en tvåvägs-ANOVA kunde en samverkanseffekt uteslutas gällande de två faktorerna, tvist och pålagd last. Studien visar att försök testade med 3,5 och 4,5 tvistantal och pålagd last på 50 gram till 150 gram erhåller minsta skillnad mellan resultateten och därmed en jämn spridning.