Skolsköterskans arbete med sex- och samlevnadsundervisning

Sammanfattning: Bakgrund: Forskning visar att innehåll och metoder skiftar i sex- och samlevnadsundervisning på olika skolor. Elever anser att sex- och samlevnadsundervisningen behöver förbättras. Skolsköterskan arbetar hälsofrämjande med elevers sexuella hälsa. Forskning påvisar att elevhälsans kompetens inte tillvaratas i sexualundervisningen. Genom ökad förståelse för hur skolsköterskor arbetar med sex- och samlevnad kan undervisningen förbättras. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur skolsköterskor arbetar med sex- och samlevnadsundervisning. Metod: Nio skolsköterskor verksamma på högstadiet eller gymnasiet intervjuades via e- post. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innebördsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem teman; Kunskap och kompetens bidrar till trygghet i sex- och samlevnadsundervisning; Stödjande omgivning och tid för planering skapar möjligheter för skolsköterskans arbete med sex- och samlevnadsundervisning; Skolsköterskans mångfald i upplägg av undervisning anpassas efter elevernas behov av kunskap; Att undervisa nyanlända elever kräver mer förberedelse och Skolsköterskans bemötande och förhållningssätt har betydelse för frågor kring HBTQ. Konklusion: Svårigheter för skolsköterskor i deras arbete med sex- och samlevnadsundervisningen är tidsbristen, vilket medför begränsad undervisning, samtidigt anser de att sex- och samlevnadsundervisningen är av vikt för elever. Upplevelsen av samarbetet inom sex- och samlevnadsundervisning ses som positiv och önskvärd. Skolsköterskors utmaningar är att undervisa elever från andra kulturer, skolsköterskor saknar djupare kunskaper.