"Vi leker att man bara får vara två" : En kvalitativ studie om barns exkluderingsprocesser i den fria leken

Sammanfattning: Förskolan är en plats för barn att ta del av sociala sammanhang och lära sig fungera i en gemenskap där bland annat konflikter, regler och sociala koder existerar och där leken har en central och viktig del i barns sociala utveckling. Personal i förskolan ska ge barn stöd och stimulans i deras relationsskapande och bidra till att de får känna en samhörighet i gruppen. Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur barns exkluderingsprocesser kan se ut och hur förskolans pedagoger förhåller sig till barns olika sätt att exkludera varandra i den fria leken. Semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare och flera timmar icke-deltagande observationer har använts som metod för att genomföra datainsamlingen. Sortering av empirin har genererat olika kategorier som har tolkats utifrån det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att verbala, kroppsliga och språkliga exkluderingar är vanligast förekommande och att pedagoger anser sig behöva vara närvarande, ha en god relation och bra strategier för att stötta barnen. Slutsatsen av studien är att personalen behöver vara lyhörda och närvarande för att ha möjlighet att göra exkluderingsprocesser positiva istället för negativa i syfte att stärka barnets självkänsla och relationsskapande.