Självmonitorering som väg till ökat patientdeltagande

Sammanfattning: Telemonitorering är teknik för att medicinskt övervaka individer på distans. Tekniken har, trots att den är ny och outforskad, stora förväntningar på sig att vara en del av lösningen på vårdens framtida utmaningar. Syftet med den här rapporten är att presentera en översiktlig analys av telemonitorering som den används i vården idag. Dessutom att diskutera vilka vårdprocesser den bäst ska tillämpas i för att framöver leda till så stor patientnytta som möjligt.   Området är svåröverblickbart av flera anledningar. Bland annat på grund av brist på en gemensam terminologi som används konsekvent och att den empiri som hittills genererats för att undersöka nyttan har gett spridda resultat. Mot den bakgrunden valdes en kvalitativ metod som har bestått i att genomföra litteraturstudier, omvärldsbevakning, intervjuer samt en avgränsad fördjupning i hur tekniken skulle kunna användas hos en vårdaktör (Health Navigator AB). Analysen av det insamlade materialet har resulterat i insikten att det största potentiella resultatet av tekniken följer av att den kan leda till ökat vårddeltagande. Därför har benämningen ”självmonitorering” valts.   Rapportens resultat är en nulägesbeskrivning som omfattar områdets största intressenter, tongivande studier, projekt samt identifierade möjligheter och utmaningar. Slutsatsen är att det både finns ett behov av, och vinster med, självmonitorering – förutsatt att den utformas efter ett antal framgångsfaktorer som presenteras i rapporten.