Krav på styrkt identitet för familjeåterförening – En rättsvetenskaplig studie av kravet på styrkt identitet i förhållande till rätten till respekt för familjelivet

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Uppehållstillstånd i Sverige kan ges bl.a. på grund av familjeanknytning. Ett av de grundläggande kraven för att uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning ska beviljas är kravet på styrkt identitet. Den sökande styrker sin identitet på ett godtagbart sätt, som utgångspunkt genom att uppvisa ett hemlandspass eller annan fotoförsedd identitetshandling utfärdad i hemlandet. Kravet på styrkt identitet är ett högt ställt krav som av flera anledningar kan vara svårt att uppfylla. Möjligheterna att tillgå sådana handlingar som kan styrka identiteten är inte desamma världen över. Exempelvis för afghanska och irakiska medborgare begränsas möjligheterna härtill av bl.a. korruption inom statsförvaltningen, instabilt säkerhetsläge och framförallt konservativa könsgivna normer. Samtliga av dessa faktorer är inte hänförliga till den enskilde men har likväl stor inverkan på dennes faktiska möjligheter att uppfylla kravet på styrkt identitet. Det finns möjlighet till bevislättnad avseende identiteten i de fall upprätthållandet av kravet på styrkt identitet skulle strida mot artikel 8 i Europakonventionen. Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för bl.a. familjelivet. Av Europadomstolens praxis framgår det att om ett beslut att neka uppehållstillstånd innebär att en familj splittras eller hindras att leva tillsammans kan detta i vissa fall strida mot konventionen. Avgörande för huruvida ett sådant beslut är konventionsstridigt är den proportionalitetsbedömning som enligt Europadomstolen ska göras. Vid bedömningen görs en avvägning mellan individens rätt till familjeliv och det motstående allmänna intresset av att upprätthålla en reglerad invandring. I uppsatsen sker en kritisk granskning av kravet på styrkt identitet i förhållande till den enskildes rätt till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. Denna granskning görs mot bakgrund av den identifierade problematiken gällande skillnader mellan länder avseende tillgång till identitetshandlingar. De slutsatser som dras är att kravet på styrkt identitet i sig inte är att anse som oproportionerligt i förhållande till Europakonventionen. Kravet kan anses oproportionerligt i förhållande till Europakonventionen i de fall vissa omständigheter rörande de berördas familjeliv är för handen. Bevislättnad kan i dessa fall medges, för att undvika att det uppstår en konventionskränkning. Sådana omständigheter som påverkar en sökandes faktiska möjligheter att uppfylla kravet på styrkt identitet är inte av betydelse för huruvida bevislättnad avseende identiteten medges. Effekten härav blir bl.a. att kravet på styrkt identitet är indirekt könsdiskriminerande.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)