Rätten att leva som andra - En rättsfallsanalys av HFD 2017 ref. 27 ur ett rättssäkerhetsperspektiv

Sammanfattning: Innan 1994 fanns ingen lagstadgad rätt till personlig assistans. Efter den s.k. Handikapputredningen år 1989 kom ett lagförslag som utmynnade i Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Enligt denna lag skulle de funktionshindrade som hade krävande och omfattande hjälpbehov ha rätt till en personlig assistent. Försäkringskassan blev beslutsmyndighet för att avgöra huruvida enskilda hade rätt till assistansersättning (och därmed personlig assistans). Redan ett år efter att LSS trätt ikraft kom en proposition vars innehåll syftade till att minska kostnaderna för assistansen genom att införa en ny paragraf som förtydligade vad assistansersättningen skulle ges för. Detta var 9 a §, som förtydligade vad grundläggande behov innebar, samt att assistans även skulle täcka andra personliga behov. LSS var revolutionerande då den instiftades, och är oerhört betydelsefull för enskilda än idag. Emellertid har vissa delar av LSS hotats då vägledande avgöranden från HFD har påverkat Försäkringskassans bedömningar negativt för enskilda. Ett sådant exempel är HFD 2017 ref. 27, en dom som väckte stor uppmärksamhet förra året. Målet rörde en flicka som hade fått avslag från sin kommun på hennes ansökan om utökad assistansersättning för resor till och från aktiviteter. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) fastställde kommunens beslut. Uppsatsen syftar till att analysera domslutet ur ett rättssäkerhetsperspektiv, och ta reda på om domstolen i det här fallet hållit sig inom ramen för LSS syfte i sina domskäl. En del av uppsatsen är att urskilja syftet med LSS, vilket i analysen fastställs vara att för funktionshindrade kunna leva som andra i så stor utsträckning som möjligt. Det som framgår i min analys är att HFD i viss mån frångått syftet med LSS när beslutet om assistansersättning för resor med assistent togs. I och med det här konstaterandet visar uppsatsen på en brist i rättssäkerheten för den enskilde när det kommer till konsekvenserna av HFD 2017 ref. 27.