Patienters upplevelser av sekundärprevention efter att ha drabbats av hjärtinfarkt

Sammanfattning: Bakgrund: Hjärtsjukdomar inklusive hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken bland både män och kvinnor i Sverige. Personer som har drabbats av en hjärtinfarkt löper en ökad risk att få ytterligare en infarkt. Det finns stark vetenskaplig evidens för att hälsosamma levnadsvanor kan minska återinsjuknandet i hjärtsjukdom. Därav inriktar sig den icke-farmakologiska sekundärpreventiva vården på hälsofrämjande livsstilsinterventioner. Tidigare forskning menar att den sekundärpreventiva vården är i behov av förbättring och stöd till riskreducering erbjuds idag i varierande grad till patienten. Syfte: Syftet med studien är att undersöka patienters erfarenheter och upplevelser av icke- farmakologisk sekundärprevention efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats genomfördes vilken baserades på sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Vetenskapliga artiklar som beskriver upplevelser av sekundärpreventiv vård efter hjärtinfarkt analyserades med meta-etnografisk metod. Resultat: Under analysen av samtliga studier framkom fyra teman. De fyra huvudteman som identifierades var; vårdens utformning och tillgänglighet, stöd i rehabiliteringsprocessen, personcentrering och svårigheter att ändra levnadsvanor. Inom dessa teman beskrivs faktorer som påverkat patientens upplevelse av sekundärpreventiv vård. Slutsats: Flera faktorer påverkar patientens upplevelse av sekundärpreventiv vård liksom utformningen av hjärtrehabiliteringsprogram, tillgänglighet, stöd i rehabiliteringsprocessen och personcentrering. Samtliga patienters upplevelse av sekundärpreventiv vård påverkas av hur väl deras individuella behov tillgodoses. Genom att bedriva en mer personcentrerad vård kan vårdpersonal i allt större utsträckning möta patienternas individuella behov. En patient som är välinformerad och delaktig i sin egen vård upplever sig mer motiverad till att göra och bibehålla goda levnadsvanor. En adekvat utbildning i att arbeta personcentrerat med dessa patienter kan därför vara av stor betydelse inom sekundärpreventiv vård.