Försvarsmaktens stöd till polisen

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka om befintlig lagstiftning fångar upp de argument som föreliggerför och emot Försvarsmaktens möjligheter att stödja Polisen vid extraordinära situationer. Inom ramen förovanstående syfte kommer en diskussion rörande eventuella förändringar i det juridiska lagrummet attföras.Den teoretiska ramen utgörs av en modell för ledningsförmåga av Per Larsson, FOI. I uppsatsen användskvalitativ metod med en induktiv ansats.Uppsatsen beskriver ett antal faktorer som ligger till grund för Försvarsmaktens stöd till Polisen,dessutom ges en överblick av det nuvarande juridiska ramverk som konstituerar Försvarsmaktens stöd tillPolisen.Uppsatsens empiri bygger i huvudsak på intervjuer av personer som är aktivt involverade i processengällande utvecklingen av Försvarsmaktens stöd till Polisen.I uppsatsen genomförs en analys av det empiriska materialet utifrån uppsatsens frågeställningar och denvalda teorin.I den avslutande delen genomförs en diskussion med slutsatser som ger följande svar på uppsatsensfrågeställningar:– Dagens lagstiftning anses inte beakta de argument som föreligger för Försvarsmaktens stöd till Polisen.– En framtida ny lagstiftning som konstituerar Försvarsmaktens stöd till Polisen skulle kunna utformasliknande Räddningstjänstlagen.– Konsekvenserna vid en föreslagen förändring av det juridiska ramverket är små i förhållande till densamhällsnytta som uppnås. I huvudsak uppfattas konsekvenserna gälla en ökad tillgänglighet.– De samverkansområden som den föreslagna förändringen i det juridiska ramverket anses i första handvara inom områdena; utbildning, (sam)övning, utrustning och underrättelseinhämtning.– Försvarsmakten är en stor samhällsresurs som begränsas av det juridiska ramverket.