Kemikalier på museum : Ett arbetsmiljöproblem som konsekvens av åtgärder mot skadedjur.

Sammanfattning: Bakgrund: I museivärlden har man i skyddande syfte fram till 1980-talet behandlat fågel- och djurskinn med arsenikföreningar som har cancerframkallande egenskaper. Torkade museiväxter har behandlats mot ohyra med kvicksilverdiklorid, som succesivt förångas till reproduktionstoxiskt kvicksilver. På ett svenskt museum i Stockholm vill man kartlägga hur stor andel av museisamlingarna behandlades med de äldre bekämpningsmetoderna. Syfte: Målet med examensarbetet är att bedöma om risker förknippade med hantering av kvicksilver- och arsenikinnehållande objekt i museisamlingar varierar beroende på tidsepok eller typ av museiföremål. Ett annat syfte att se över om det behövs särskilda skyddsåtgärder för museipersonalen som arbetar med samlingarna. Metod:54 torkade växter och mossor valdes ut, liksom 40 skinnlagda eller monterade fåglar och däggdjur, samt 16 insektslådor. De valda objekten fick representera 1700- och 2000-talet. Även damm samlades in från respektive samling. Alla prover undersöktes med direktvisande, handhållen och icke-förstörande röntgenfluorescensteknik (XRF) för innehåll av arsenik och kvicksilver. Objekten riskvärderades utifrån ämnenas hälsofarliga egenskaper, exponerings-vägarna och tiden för hantering av objekt. Resultat:Av de 54 analyserade växterna innehöll 91% kvicksilver. I genomsnitt innehöll växterna 700 ppm kvicksilver, vilket innebär 0,07 viktprocent. Pappersarken som växterna är fästa på innehöll en tiondel av kvicksilverhalter i jämförelsen med analyserade växter. Växterna var som mest behandlade på 1800- och 1900-talet. Sju växter innehöll även arsenik. Alla testade fågelobjekt innehöll arsenik i fjäderdräkten, även de från 2000-talet. Fågelobjekt från 1800-talet verkar innehålla mest arsenik. I snitt innehöll fågelobjekten 0,7% arsenik i fjäderdräkten, medan pälsen i gnagare och andra däggdjur innehöll 0,5% arsenik. Damm insamlat i muséets samlingar återspeglade i stort objektens innehåll. I dammet hittades även bly, mest i de zoologiska samlingarna. Diskussion: Den kvicksilverdioxid som växter har varit behandlade med har akuttoxiska effekter, men det är förångning till kvicksilverånga med sina reproduktionstoxiska egenskaper som är bekymmersam. Den teoretiska exponeringen via luft understiger 1% av ämnets nivågränsvärden, och exponeringen anses vara begränsad. En särskilt utsatt grupp anses dock vara gravida och ammande, med omplacering som möjlig åtgärd. Möjliga arsenikföreningar i fågelfjädrar och skinn i däggdjur förknippas med akuttoxiska och cancerframkallande egenskaper, ger anledning till åtgärder för en säker hantering. Riskbedömning för hantering av museiobjekt visade att preventivt arbete bör vidtas i zoologiska muséets samlingar vid hantering av samlingsobjekten. Samlingarnas damminnehåll av bly ger behöver ytterligare utförligare riskbedömning, då bly är reproduktionstoxiskt. Slutsatser: Tekniska skyddande åtgärder mot exponering av arsenik, arsenikarsenit/arseniktrioxid med akuta toxiska effekt i zoologiska objekt behövs. Såväl individen som organisationen en betydande del i att kemikaliernas skador begränsas.