En statistisk utvärdering av Nollvisionen – Sambandsanalys
Sammanfattning: 1997 beslutade Sveriges riksdag att lägga den så kallade ”Nollvisionen” till grund för trafiksäkerhetsarbetet i landet. Nollvisionen innebär att det skall bli säkrare för alla inblandade att vistas ute i trafiken. Man har satt upp ett mål att antalet trafikolyckor som resulterar i dödsfall och skador för livet skall minimeras. Denna målsättning vill man uppnå genom att bland annat: förbättra vägarna (bygga fler rondeller, farthinder och mitträcken), sänka hastighetsgränserna i tätorter och bidra till utvecklingen av säkrare bilar. I den här uppsatsen undersöker vi om Nollvisionen har haft någon statistiskt signifikant effekt på vägtrafikens olycksfallsstatistik. Detta sker genom att jämföra tidsintervallet 1997 – 2008 med en tidsperiod innan Nollvisionen introducerades. Vi använder följande beroende variabler: kön, ålder, färdsätt och skadegrad. Dessutom delar vi upp de tre förstnämnda variablerna efter graden av skada i syfte att avgöra om det föreligger skillnader i hur pass allvarligt de förolyckade skadar sig. Vi använder oss av data från Vägverkets hemsida på Internet, materialet består av sammanlagt 123 641 observationer. Det är endast polisrapporterade olyckor som är med i våra observationer. De metoder som vi använder oss av för att pröva våra hypoteser är Pearson χ2-test och konfidensintervall. Dessa belyser förhållandena som föreligger mellan variablerna. Av analysen framkommer: En signifikant mindre del av dem som varit inblandade i allvarliga olyckor har omkommit efter införandet av Nollvisionen. Män omkommer i högre utsträckning än kvinnor i trafikolyckor medan en större andel kvinnor skadas allvarligt. Nollvisionen har inte tydligt påverkat könsfördelningen för vägolyckor. Det absoluta antalet omkomna och svårt skadade har minskat för både män och kvinnor. Andelen yngre människor i åldrarna 0 – 24 och äldre personer över 65 år som omkom och skadades svårt har minskat. Hos människor i åldern 25 – 64 syns en signifikant ökning av andelen som är involverade i allvarliga trafikolyckor. Vi konstaterar att bilpassagerare, cyklister, gående samt mopedister är de trafikantgrupper där andelen omkomna i allvarliga trafikolyckor minskade efter Nollvisionens införande. För grupperna bilförare och motorcyklister konstateras däremot en signifikant ökning under den senare tidsperioden. Vi finner däremot ingen påvisbar förändring av antalet dödade och svårt skadade för gruppen övriga mellan de studerade tidsintervallen. Bland de svårt skadade konstateras en signifikant ökning för färdsätten bilförare och mopedister. För motorcyklisterna föreligger inte någon påvisbar förändring mellan tidsintervallen. Andelen svårt skadade gående och cyklister har minskat efter det att Nollvisionen introducerades. Sammanfattningsvis finner vi att Nollvisionen bör anpassas för att i framtiden nå ut i ökad utsträckning till de trafikantgrupper och åldersgrupper där en ökning alternativt ingen eller endast en liten förändring av andelen allvarliga olyckor har ägt rum.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)