"Tjejer är lågljudda" : Elevers uppfattning av fördelningen av talutrymme och uttryckssätt ur ett genusperspektiv

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Linnéuniversitetet/Institutionen för svenska språket (SV)

Sammanfattning: Då forskning visar på att pojkar tar en större del av klassrummets talutrymme än flickor, även då flickor har ett bättre resultat (Eliasson, Sørensen & Karlsson, 2016) syftar denna studie till att beskriva elevers uppfattning av könsmönster i muntlighet. Studien beskriver elevers uppfattning av fördelningen a v talutrymme i klassrummet ur ett genusperspektiv, identifierar vilka olikheter i sättet att uttrycka sig på baserat på könstillhörighet som eleverna upplever samt tar reda på varför dessa olikheter, enligt eleverna, existerar. Datan till studien samlades in via kvalitativa intervjuer med elever i årskurs 5 och 6. För att sammanställa datan och kunna göra jämförelser för att hitta likheter och skillnader i elevernas svar gjordes en mall med fyra kategorier där datan från intervjuerna kunde fyllas i för att sedan analyseras, en kategori i taget. Studien genomfördes med en fenomenologisk infallsvinkel vilket i denna studie innebär att det primära är att beskriva elevernas upplevelser av det undersökta. Med en fenomenologisk infallsvinkel eftersöks en gemensam kärna, likheter i elevernas beskrivningar, och dessa likheter återges i studiens resultat (Denscombe, 2018, s.187–199). Av studiens resultat framkom att eleverna i samtal om fördelningen av klassrummets talutrymme ur ett brett perspektiv upplever att det är jämnt fördelat, att läraren fördelar ordet jämnt och att elever som önskat tar ordet har en jämn fördelning. I samtal om mer specifika situationer framkom det dock att eleverna anser att det är pojkar som oönskat tar ordet, pratar rakt ut, uttalar oönskade kommentarer och svarar på flest frågor och att flickor är tillbakadragna och bara svarar på de frågor som de säkert kan svaret på. Eleverna anser att pojkar och flickor har olika språkliga former, sätt att prata på, och olikt språkligt innehåll, vad de pratar om. Varför olikheter i muntlighet mellan de två grupperna existerar finner enligt eleverna sin kärna i att pojkar vågar och att flickor är osäkra. Pojkarna och flickorna som medverkade i studien var i stor utsträckning eniga i sina svar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)