Skolans arbete med ensamkommande flyktingbarn : En kvalitativ studie om hur skolpersonal upplever sitt arbete med ensamkommande flyktingbarn.

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka hur skolpersonal upplever sitt arbete med ensamkommande flyktingbarn mellan 12 och 19 år, i både högstadieskola och gymnasieskola vid två orter i norra Sverige. Frågeställningarna för studien berörde ämnen som attityder, integrering samt skolpersonalens upplevelser av sitt arbete och de ensamkommandes situation. Detta är en kvalitativ studie som bygger på sju semistrukturerade intervjuer som genomförts med personal från två skolor. Meningskoncentrering har varit inspirationen för att bearbeta de insamlade data vi haft. Resultatet visar att skolpersonalen upplevde sitt arbete med de ensamkommande flyktingbarnen som något viktigt och att en majoritet visade ett stort engagemang när det kom till arbetet med målgruppen. Ett ytterligare resultat visade att skolpersonalen bar på en stor arbetsbelastning, både i det praktiska arbetet i klassrummet men också en emotionell belastning. De upplevde att de ensamkommande barnen som motiverade och ambitiösa i skolan men också att många led av psykisk ohälsa. Personalen upplevde också att rätt resurser inte fanns att tillgå för att ge barnen rätt stöd i sin skolgång, något som visar sig gå emot både skolans värdegrund och lagrum. Integration var något alla intervjuade ansåg som viktigt men något som de upplevde svårt att få till i praktiken. I resultatet framgår också att skolan inte hade något specifikt arbete med attityder. Den intervjuade personalen tycktes även associera begreppet attityder till något negativt vilket gjorde att det främst framgick vilka negativa attityder eleverna vid vardera skola hade. En del av slutsatserna är att skolpersonalen kände att de saknade utbildning och kunskap för att arbeta med de ensamkommande barnen. Mängden utbildning som personalen fick hängde på deras egna engagemang. Arbetet med integration fungerade inte och något återkommande arbete med skolelevernas attityder fanns inte heller utformat. En ytterligare slutsats är att både skolpersonalen och de ensamkommande barnen för en orättvis kamp i det svenska skolväsendet på grund av att de rätta resurserna inte tillsats och detta har i sin tur lett till att barnen och personalen inte uppnått skolans mål.