Kan en örontermometer användas för att mäta kroppstemperaturen hos friska katter? : en jämförande studie mellan en öron- och en rektaltermometer

Sammanfattning: På de flesta djursjukhus och kliniker används idag rektaltermometer för att mäta kroppstemperatur hos katter. Denna metod anses som tillförlitlig för att mäta kroppstemperatur men kan upplevas som en obehaglig och stressande metod för katten. Vid vissa sjukdomstillstånd såsom andnöd, smittsam sjukdom eller smärta vid ändtarmen kan en alternativ metod vara önskvärd. Syftet med denna valideringsstudie var att undersöka om temperaturmätning med en human örontermometer är en tillförlitlig metod för att mäta kroppstemperatur hos friska katter jämfört med en rektaltermometer, samt att undersöka metodens varians. Denna studie ämnade också undersöka om örontemperaturmätningen uppfattades som mindre stressande för katterna jämfört med rektaltemperaturmätningen. Studien inkluderade 26 friska katter i deras hemmiljö. Kroppstemperaturen mättes en gång med en rektaltermometer och en till tre gånger i varje öra med en örontermometer där mätningarna i öronen gjordes först i vänster sedan i höger öra. Vilken av metoderna som varje katt började med randomiserades. Katternas beteende bedömdes utifrån Fear free pets stresskala (FAS) vid varje temperaturmätning. En örontermometer designad för barn användes samt en digital rektaltermometer. Studien indikerade att temperaturen mätt med en human örontermometer i vänster öra var mer jämförbar med rektaltemperaturen än vad temperaturmätning i höger öra var. Differensen mellan medeltemperaturen uppmätt i vänster öra och rektalt för hela kohorten var endast 0,2 °C i denna studie. Vid användande av örontermometer för mätning av kroppstemperaturen hos katt bör två mätningar göras i vänster öra och medelvärdet av dessa användas. Detta för att få ett så tillförlitligt mätresultat som möjligt. Ingen statistisk signifikant skillnad i temperatur i parvisa jämförelser mellan höger och vänster öra samt rektalt observerades, även om hela modellen var signifikant, vilket troligen kan förklaras av den stressberoende temperaturförändring som höger öra uppvisade jämfört med rektaltemperaturen. En signifikant högre stressnivå kunde påvisas vid rektaltemperaturmätningen jämfört med örontemperaturmätningarna scorat med FAS. Detta visar att ur ett djuretiskt perspektiv så är en örontermometer ett lämpligt alternativ för temperaturmätning hos katt. Studien visar att örontermometer är en någorlunda tillförlitlig mätmetod för att mäta kroppstemperatur hos friska katter i en forskningssituation, med hänsyn till metodens egen varians och vid jämförelse med en rektaltermometer. För att kunna dra vidare slutsatser om validiteten av örontemperaturmätning och dess applicerbarhet för katt bör vidare studier av sjuka katter i en klinisk situation utföras.