Djurs inverkan på välbefinnandet hos äldre personer med demens : En litteraturstudie

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Bakgrund: Demens är en folksjukdom som blir allt större i och med att befolkningen växer och människorna blir äldre. Detta kostar samhället enorma summor pengar eftersom dessa utsatta människor är i konstant behov av vård. Därför krävs effektiva och billiga hjälpmedel för att stärka den nuvarande vården av människor med demens idag. Djuren har levt nära människan väldigt länge och har varit till stor nytta genom tiderna genom att både ha agerat som arbetskraft och som sällskap. Syfte: Syftet med den här studien var att utforska betydelsen av djurs inverkan på personer med demens välbefinnande genom att undersöka interaktionen mellan människor och djur. Metod: En litteraturstudie användes. 12 originalartiklar valdes från databaserna Pubmed, CINAHL och Google Scholar som sedan lästs, granskats och bearbetats till fyra olika resultatkategorier. Joyce Travelbee’s teori användes som teoretisk ram. Resultat: Fyra kategorier av betydelsen av djurs inverkan på välbefinnandet identifierades: Positiv effekt, förändring av negativa psykologiska beteende, ingen eller obetydlig effekt och ökad fysisk aktivitet/balans. Genom att låta personer med demens få umgås med sällskapsdjur kontinuerligt visar sig ha en god effekt på social interaktion, ökad kognitiv förmåga och psykologiska problem såsom aggression, ängslan, oro och stress. Det finns också tecken på att sessioner med hundar även kan förstärka balansen genom att inspirera personerna till att gå och röra på sig mer än vad de gjorde innan interventionen. Slutsats: Närvaron av djur tenderar att ha en positiv inverkan på äldre personer med demenssjukdom. Även om mer forskning i ämnet behövs så kan ändå sällskapsdjur användas inom hälso- och sjukvården för att tillfälligt uppmuntra, aktivera och bidra med glädje och livslust i vardagen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)