Hjälte eller antihjälte? En analys av maskuliniteter i Euripides dramer

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka maskuliniteter hos hjältarna i tre av Euripides dramer, Ifigenia i Aulis, Trojanskorna och Hekabe. De frågeställningar som behandlas är om hjältarna kan anses representera en hegemonisk maskulinitet, hur hjältarnas maskulinitet samverkar med andra maskuliniteter och med femininiteter och vad som kan utläsas om Euripides syn på hjältarna och på krig. De hjältar som undersöks är de grekiska hjältarna Agamemnon, Menelaos, Odysseus och Akilles och de trojanska hjältarna Priamos, Hektor och Paris. Undersökningen görs med tillämpning av Raewyn Connells maskulinitetsteori och teorin om intersektionalitet. Metoden för undersökningen är närläsning av ovannämnda tre dramer samt studium av modern litteratur. Slutsatsen är att Odysseus är den ende grekiske hjälten som äger en hegemonisk maskulinitet, medan Agamemnon gör det i förhållande till sitt oikos men inte som krigsherre, Menelaos som krigare men inte gentemot sitt oikos och Akilles inte alls. Trojanerna Priamos och Hektor äger en hegemonisk maskulinitet men inte Paris. Euripides syn på de grekiska hjältarna och på krig går inte att fastställa.