Är barnet människa? - En studie om barnets ställning inom den slutna psykiatriska tvångsvården

Sammanfattning: Den här studien vilar på tre ben – ett som undersöker gällande rätt, ett som är empiriskt och en rättsteoretisk utgångspunkt. Studien syftar till att utreda vilka regler som gäller vid tvångsvård av barn och hur dessa skiljer sig från tvångsvård av vuxna patienter. Sedan den 1 januari 2020 gäller barnkonventionen som lag i Sverige. Även innan barnkonventionen började gälla som lag pågick ett transformeringsarbete i Sverige som syftade till att få svensk lagstiftning att stämma överens med barnkonventionen i högre grad. Som ett led i detta arbete har lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) ändrats så att separata regler gäller för vuxna och barn. Ändringarna innebär mer restriktiva regler för användningen av tvångsmedel mot underåriga patienter. Tidigare gällde samma regler för både barn och vuxna. Studien använder sig av en teoretisk modell, Anna Singers rättighetsmodell, för att klassificera vilka olika rättigheter som finns i barnkonventionen och vilket synsätt på barns rättigheter som ligger bakom ändringarna i LPT. Studien finner att trots att barnkonventionen har ett kompetensorienterat anslag så är ändringarna i LPT omsorgsbaserade. Alltså, ändringarna i LPT bygger på en syn på barnet som icke-autonomt och därmed skyddsvärt. Det kompetensorienterade synsättet innebär istället att barn och vuxna anses lika kompetenta och autonoma. Barnkonventionen rymmer båda synsätten. Studien efterlyser därför en fördjupad diskussion om vilken syn lagstiftaren har på barns rättigheter inför det fortsatta transformeringsarbetet.