Self-Determination Theory och Theory of Planned Behavior: Teoretiska ramverk för att predicera träningsmängd

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Umeå universitet/Institutionen för psykologi; Umeå universitet/Institutionen för psykologi

Sammanfattning: Träning medför såväl fysiska som psykiska hälsofördelar. Trots att detta är vedertaget, tränar människor olika mycket och det finns även en andel människor som tränar otillräckligt. I föreliggande studie användes Self-Determination Theory (SDT) och Theory of Planned Behavior (TPB), för att undersöka om faktorer inom dessa teorier kan förutsäga hur mycket människor i åldern 18 – 30 tränar i veckan. Data från personer som tränade olika mycket (n= 196, Målder= 24.94, SD= 2.69) samlades in genom ett elektroniskt självskattningsformulär som bestod av frågor om träning, Behavioral Regulations in Exercise Questionnaire (BREQ-3) och Theory of Planned Behavior Questionnaire. Multipla regressionsanalyser genomfördes för att undersöka hur väl SDT, TPB och en kombination av dessa predicerade träningsmängd. Resultatet visade att SDT och TPB såväl enskilt som tillsammans förklarade en signifikant andel av variansen i träningsmängd, samt att autonom motivation från SDT och upplevd beteendekontroll från TPB var de bästa prediktorerna för träningsmängd. Detta pekar på att en upplevelse av att träning är lätt, glädjefyllt och en integrerad del av en själv, förutsäger hög träningsmängd i veckan. Framtida forskning kan med fördel undersöka vilka andra faktorer utöver SDT och TPB som kan förklara varför människor tränar olika mycket.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)