Förekomsten av disfluenser hos svenska 6-åringar med typisk utveckling

Detta är en Magister-uppsats från Linköpings universitet/Linköpings universitet/Institutionen för klinisk och experimentell medicinHälsouniversitetet; Linköpings universitet/Linköpings universitet/Institutionen för klinisk och experimentell medicinHälsouniversitetet

Sammanfattning:

Disfluenser innebär naturliga tvekfenomen och de förekommer med individuella variationer hos samtliga talare. Förekomsten av disfluenser i barntal har hittills inte studerats i så stor utsträckning, vilket motiverar föreliggande uppsatsarbete.

Syftet med studien var att undersöka förekomsten av disfluenser hos svenska 6-åringar med typisk utveckling. Syftet var även att analysera huruvida förekomsten av disfluenser skiljer sig mellan könen. Slutligen undersöktes huruvida det förelåg ett samband mellan mängden disfluenser och lexikal förmåga innefattande ordförråd samt ordmobilisering.

I studien deltog 55 barn med svenska som modersmål, 25 flickor samt 30 pojkar i åldrarna 6;0–6;12 (M 6;5) år. För att kartlägga disfluenserna användes en händelsebild, för att elicitera spontantal. Den lexikala förmågan undersöktes med testen PPVT och Ordracet.

Studiens huvudfynd var att 6-åringar i genomsnitt producerar 15,6 (SD 5,7) disfluenser per 100 talade ord. Olika typer av disfluenser registrerades i studien, den vanligaste disfluensen var ofyllda pauser. Viktigt att notera är att det förelåg stora individuella variationer gällande mängden disfluenser. Förekomsten av disfluenser var dock något vanligare hos flickorna. Signifikanta skillnader mellan könen och disfluenserna konstaterades. Flickorna var mer disfluenta vad gäller ofyllda pauser, segmentförlängningar samt ljudrepetitioner i medial position. Pojkarna producerade fler ordrepetitioner. Det förelåg inte något samband mellan mängden disfluenser och den lexikala förmågan.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)