En komparativ studie av matematikläroböcker 1970-2011 för Samhällsvetenskapsprogrammets första år med fokus på proportionalitetsbegreppet

Sammanfattning: Läroboken har en central roll i den svenska matematikundervisningen. Det är ett av de huvudsakliga undervisningsunderlagen som läraren använder sig av. Därmed påverkas undervisningen av lärobokens innehåll. Att ha olika typer av uppgifter som kan lösas med olika lösningstekniker främjar elevers begreppsförståelse. Sedan införandet av gymnasieskolan år 1971 har Sverige haft fyra läroplansreformer: Lgy70, Lpf94, Gy2000 och Gy11. Syftet med examensarbetet är att bidra med en förståelse för hur läroböcker från olika läroplaner har behandlat proportionalitetsbegreppet. Proportionalitet är ett begrepp som är centralt i matematikundervisningen, från lågstadiet till gymnasiet. Studien fokuserar på skillnaden av variation i läroböckernas exempeluppgifter rörande proportionalitet.Innehållsanalysen gjordes med hjälp av ett analysverktyg som är skapat från teoretiska begrepp inom Anthropological Theory of the Didactic (ATD). Analysverktyget delade in uppgifterna i tre huvudkategorier: uppgiftstyp, lösningsteknik och teori (statisk och dynamisk proportionalitet). Didaktisk transposition är en subteori till ATD och beskriver hur kunskap väljs ut och transponeras från läro- och kursplanen till eleverna. Läromedelsförfattare är en del av den didaktiska transpositionen, då de analyserar och tolkar läro- och kursplaner vid utformandet läroboken. Resultatet visar att det finns mindre skillnader mellan läroböckerna rörande fördelningen av statisk och dynamisk proportionalitet. Läroböckerna skiljer sig gällande fördelningen av uppgiftstyp i exempeluppgifterna. Läroboken från Lpf94 har mest variation av uppgiftstyper. Läroböckerna skiljer sig även åt gällande fördelningen av lösningstekniker i exempeluppgifterna. Läroboken från Gy11 har mest variation gällande lösningsteknik i exempeluppgifterna. Lärare bör analysera läroböcker och kunna välja ut uppgifter till elever och därefter komplettera sin undervisning så att elever får en variationsrik undervisning. Således är det lärarens yttersta ansvar vid den didaktiska transponeringsprocessen att utforma undervisningen så att den vilar på den kunskap som läro- och kursplanen ska förmedla.