Varumärkesrättsliga problem i en globaliserad värld

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Henrik Eklund; [2001]

Nyckelord: Immaterialrätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att samhället genomgått en omfattande förändring. Människor och företag agerar idag på ett sätt som radikalt skiljer sig från hur de gjorde för 10-20 år sedan. Det handlar bl a om en tilltagande globalisering där avstånd inte längre har en avskräckande inverkan på företags lokalisering. Vi ser även att marknadskrafterna är betydligt rörligare än tidigare. Möjligheten för företag att aktivt interagera på en global marknad har aldrig varit så goda som de är nu. Dessa förutsättningar har också stor betydelse för det enskilda företagets existens och utveckling. Personligen fick jag känna av dessa samhällsförändringar när jag under sommaren 2000 arbetade på AB Electrolux och dess Intellectual Property Department i Stockholm. Dagligen hanterades varumärksrättsliga problem av olika storlek och ärendena kunde komma från såväl Ryssland, Australien som Argentina. Under min tid där väcktes mitt intresse ytterligare för varumärkesrättsliga frågor och en grund för ett examensarbete växte fram. Mitt examensarbete tar i huvudsak upp två saker till diskussion, nämligen vad syftet är med en varumärksrättslig registrering samt vilken funktion användningstvånget har. I uppsatsen presenteras såväl svenska som europeiska regleringar inom det varumärkesrättsliga området (se bl a VmL och direktivet om harmonisering av medlemsländernas varumärkeslagar). Det konstateras i uppsatsen att VmLs syfte med en registrering är att näringsidkare i sin verksamhet verkligen skall använda sig av registrerade varumärken. Problemet är bara att allt för många inte följer lagens anda i detta avseende och registrerar varumärken utan tanke att nyttja dem. Det verkligt allvarliga är att det inte finns något i VmL som motverkar ett sådant beteende. Lagens befintliga femåriga användningstvång är i min mening endast intressant om ett företag ämnar ansöka om förlängd ensamrätt. VmL har klara brister och lagstiftaren borde se över de aktuella regleringarna. På en global marknad med hård konkurrens måste även registrering och användning av varumärken vara effektiv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)