Barn som anhörig. Barns rätt till information, stöd och hjälp vid förälders missbruk eller psykisk ohälsa i lag och tillämpning

Sammanfattning: Denna framställning syftar till att lyfta fram gruppen barn som anhöriga i rampljuset. Som led i detta kommer det att redogöras för hur barns väg från objekt till subjekt påverkat barns rättigheter och särskilt rätten att få information stöd och hjälp vid förälders missbruk eller psykisk ohälsa. För att kunna ge en mer fullständig bild av detta problem har även tillämpningen av dessa eventuella regler utretts utifrån vilka brister som finns i denna. I den avslutande analysen lyfts vissa särskilda utmaningar inför framtiden fram och diskuteras. Ingen vet exakt hur många barn som växer upp i familjer med missbruk och psykisk ohälsa men vissa uppskattningar har gjort. Enligt en undersökning gjord av Nationellt Kompetenscentrum anhöriga 2013 växer 8 % av alla barn i Sverige upp med minst en förälder som lider av allvarliga missbruksproblem eller problem med psykisk ohälsa. Om även mindre allvarliga missbruksproblem och psykisk ohälsa räknas in rör det sig om nästan en femtedel av alla barn i Sverige som växer upp i sådana här situationer. Förr hade barn inga rättigheter just för att de var barn, numera är det precis det motsatta. Barn sågs förr som ett objekt för föräldrars makt och barndomen hade inget värde i sig. Barn var kort sagt blivande vuxna utan egna rättigheter. I dagen samhälle ses istället barndomen som något av egenvärde och barn som individer som ska respekteras. Barn ses nu också som en extra skyddsvärd grupp. Begrepp som barnets bästa och barnrättsperspektivet har som led i denna utveckling blivit ledstjärnor i lagstiftningsprocessen idag. Barns grundläggande rättigheter innefattar en rätt till omvårdnad och trygghet, vilket i första hand ska tillgodoses av vårdnadshavaren. Då denna brister i föräldraansvaret ska samhället ingripa genom främst kommuners socialtjänst och de bestämmelser som finns i socialtjänstlagen. Denna brist i omsorgen liksom barnets behov av stöd är högst individuell och måste utredas från fall till fall. Insatserna blir som följd av detta men även på grund av det kommunala självstyrets inverkan på utformningen av socialtjänsten i stor grad olika från barn till barn och kommun till kommun. Barn har även en rätt att uppmärksammas och erbjudas stöd enligt hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen då deras förälder söker vård för sina problem. Ännu ett skydd som finns för barn är den anmälningsplikt som finns för yrkesverksamma som arbetar inom verksamheter som kommer i kontakt med barn. I uppsatsens avslutande kapitel kan jag konstatera att det finns en lagstadgad rätt för barn till information, stöd och hjälp i fall då en eller båda föräldrar har missbruksproblematik eller lider av psykisk ohälsa och på grund av detta brister i sitt föräldraansvar på ett mer eller mindre omfattande sätt. Det finns dock en hel del problem i tillämpningen av dessa, grundade på flera olika orsaker. Det har konstaterats i undersökningar gjorda av bland annat Junis att inte alla kommuner erbjuder stöd till dessa utsatta barn och de barn som väl nås av insatserna endast är en bråkdel av de barn som kan tänkas behöva information, stöd och hjälp. Då socialtjänstens insatser är frivilliga och krävs förälders samtycke för att barn under 15 år ska få insats härifrån. Andra tvingande åtgärder som kan tas till i fall då vårdnadshavare inte samtycker har en hög tröskel vilket leder till att barn inte alltid får den hjälp de behöver i vissa fall. Det finns flera områden inom socialtjänstens barn- och ungdomsverksamhet som bör förbättras i framtiden som led i att säkerställa att alla barn får den information, stöd och hjälp som de är i behov av som resultat av förälders missbruk eller psykisk ohälsa, oavsett hur stort eller litet detta är.