Få fällande domar i arbetsmiljöbrott - En kritisk studie av beviskravet för arbetsmiljöbrott

Sammanfattning: På nittiotalet såg lagstiftaren att en ökad arbetstakt ledde till mer riskfyllda arbetsplatser. Lagstiftaren ansåg att den ökade specialiseringen innebar att det inte fanns fullständiga kunskaper om vilka risker arbetarna utsattes för. För att öka tryggheten för arbetarna infördes arbetsmiljöbrotten i brottsbalken. Detta skulle leda till en ökad kunskap inom rättsväsendet. Lagstiftaren ville öka rättsväsendets kapacitet att hantera vållandebrotten då de förekom på arbetsplatsen. Trettio år senare är det fortfarande få som lagförs för arbetsmiljöbrott. I arbetet undersöks hur arbetsmiljöbrottet vållande till annans död hanteras av Högsta domstolen. Detta jämförs sedan med överrätternas hantering av vållande till annans död i trafiken. Detta görs i syfte att se om tillämpningen av beviskravet vid arbetsmiljöbrott skiljer sig från beviskravet vid andra vållandebrott. Rättsfallen studeras med rättsdogmatisk metod för att utröna vilket beviskrav som gäller för orsakssambandet i vållandebrotten. Vissa skillnader i hanteringen av de olika måltyperna kan observeras, bland annat gällande formuleringen av beviskravet. Därav inriktas nästa del av arbetet inriktat på huruvida juridiskt relevanta skäl för en differentiering av beviskravet mellan måltyperna finns att hitta i doktrin eller domskäl.