En tvärsnittsstudie gällande ansträngningsinkontinens hos fysiskt aktiva nulliparous.

Sammanfattning: Sammanfattning Bakgrund Urininkontinens är ett av de vanligaste kroniska hälsoproblemen i samhället, där få söker vård för sina besvär, vilket innebär en försämrad livskvalitet. Resultatet huruvida träning påverkar urinläckage varierar i tidigare forskningsstudier.  Syfte Att undersöka punktprevalensen av ansträngningsinkontinens hos fysiskt aktiva nulliparous totalt och uppdelat på olika träningsformer, samt analysera korrelationen mellan upplevd besvärsgrad av urininkontinens och volymen av måttlig till hög aktivitetsnivå bland fysiskt aktiva nulliparous med ansträngningsinkontinens.  Metod Kvantitativ observationsstudie som utfördes via en webbaserad enkät baserad på IPAQ-SF och PFIQ-7. Fysiskt aktiva kvinnor mellan 16–55 år, som var födda med kvinnligt kön, ej fått barn eller varit gravida efter vecka 13 samt ej var elitidrottare inkluderades. Resultat 215 personer besvarade enkäten, 61 exkluderades. Av 154 deltagare upplevde 37 kvinnor besvär av ansträngningsinkontinens (prevalens 24%). De vanligaste aktiviteterna var löpning (prevalens 26%) och gym/styrketräning (prevalens 18%). Högintensiv träning hade en prevalens av ansträngningsinkontinens på 31–38%. Lågintensiv träning hade en prevalens på 19%. Ingen korrelation kunde påvisas mellan upplevda besvär av urininkontinens och volym av måttlig till hög aktivitetsnivå bland kvinnor med ansträngningsinkontinens (r = -0,0489) (p = 0,8). Konklusion Ansträngningsinkontinens är vanligt hos tränande nulliparous. Det är vanligare med ansträngningsinkontinens vid högintensiva aktiviteter jämfört med lågintensiva. Ingen korrelation kunde påvisas mellan upplevd besvärsgrad av urininkontinens hos kvinnor med ansträngningsinkontinens och aktivitetsnivå. Mer forskning kring träning som eventuell riskfaktor och som eventuell behandlingsmetod krävs.