Från god man till god vän : Hur gode män till ensamkommande barn uppfattar sin roll och asylprocessen

Sammanfattning: Vad anser gode män till ensamkommande barn om hur Barnkonventionen efterlevs under asylprocessen och hur uppfattar de sin egen roll och sitt uppdrag som god man till ensamkommande barn? Denna fråga undersöks i studien genom intervjuer med gode män. Bakgrunden är att UNICEF gett kritik till Sverige för att inte till fullo efterleva Barnkonventionen i en asylprocess samt det faktum att godmanskapet i flera aspekter framställs som ett oklart och odefinierat uppdrag. Studien syftar även till att undersöka hur de intervjuade gode männen uppfattar samarbetet med Socialtjänsten och Migrationsverket. Sex stycken semistrukturerade intervjuer har analyserats med hjälp av en strukturell-funktionell rollteori samt genom ett rättighetsperspektiv, där Barnkonventionen och begreppet barnets bästa varit centralt. Resultatet visar främst hur uppdraget som god man till ensamkommande barn tolkas på ett mycket varierande sätt. Den främsta skillnaden inom godmanskapet tycks innebära den relation som skapas till barnet, vilket i sin tur skapar en orättvisa mellan barnen som är tilldelade gode män. Det egna initiativtagandet kan till och med påverka det enskilda barnets asylprocess och framtid. Ett centralt resultat i studien är även uppmärksammandet över bristen gällande ensamkommande ungdomars 18-årsdag och det därmed avslutade godmanskapet. Studiens intervjupersoner framställer detta som ett systemfel som bör åtgärdas för att behandla ungdomarna rättvist och humant.