Dispens från erbjudandeplikt och återkallelse av erbjudande - vid offentliga uppköpserbjudanden på värdepappersmarknaden

Sammanfattning: Den 1 juli 2006 implementerades direktivet (2004/25/EG) om uppköpserbjudanden i svensk rätt genom lag om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Direktivet har bland annat medfört en lagstadgad obligatorisk erbjudandeplikt vid förvärv av en kontrollerande andel av röstetalet i ett aktiebolag. Kontrollen över erbjudandepliktens efterlevnad, tolkning av reglerna samt utvecklandet av praxis åligger dock fortfarande den svenska självregleringen på värdepappersmarknaden genom Aktiemarknadsnämndens uttalanden. Syftet med erbjudandeplikten är att skydda minoritetsaktieägarna i målbolaget. Minoriteten får en möjlighet att lämna bolaget genom att överlåta sina aktier till den aktieägare som förvärvat en kontrollerande röstandel, det vill säga uppnått gränsen för erbjudandeplikt. För en förvärvare i sin tur kan erbjudandeplikten i många fall kännas betungande då den medför ökade kostnader vad avser de formella kriterier som ett offentligt uppköpserbjudande måste uppfylla. Förvärvaren riskerar dessutom att behöva köpa upp de aktier vars ägare accepterar erbjudandet, vilket medför att denne tvingas att bli ägare till fler aktier än vad han eller hon eventuellt hade räknat med från början. Rättsområdet är genom den relativt nya, och enligt min mening allmänt hållna, lagstiftningen och Aktiemarknadsnämndens uttalanden tämligen svåröverblickbart. Denna uppsats redogör dels för under vilka omständigheter en förvärvare kan erhålla dispens från erbjudandeplikten och dels vilka möjligheter en budgivare har att återkalla ett redan lämnat erbjudande. Vidare redogörs för några av de intressekonflikter som kan uppstå mellan en förvärvare av en kontrollerande röstandel och aktieägarminoriteten. Uppsatsen visar tydligt att Aktiemarknadsnämnden, vid beslut huruvida dispens skall medges, anser att bolagets bästa går före aktieägarminoritets bästa. Detta trots att syftet med erbjudandeplikten är att skydda aktieägarminoriteten. Vidare beviljas dispens från erbjudandeplikten i stort sett vid varje ansökan som inkommer till nämnden, vilket enligt min mening beror på nämndens allt för frikostiga tolkning av lagstiftning och förarbeten. Vad gäller återkallelse är tillämpningen av självregleringen dock mer restriktiv och mer i enlighet med gällande rätt och dess syften. Uppsatsen ger en ökad förståelse för betydelsen av medgivande av dispens samt återkallelse av ett redan lämnat erbjudande för kontrollägare, minoritetsaktieägare och värdepappersmarknaden i sin helhet. Min sammanställning av lagstiftning, förarbeten, uttalanden och doktrin klargör rättsläget till och med april 2007.