Norrmäns syn på svecismer i det norska språket

Sammanfattning: Denna magisteruppsats behandlar norrmäns attityder till svenska låneord (svecismer) inom det norska språket. Undersökningens fokus ligger i högre grad på informanternas vardagliga talspråk och i mindre grad på deras skriftspråk (bokmål). Syftet med undersökningen är att ta reda på hur medvetna norrmännen är om förekomsten av svenska lånord i sitt modersmål och hur de uppfattar dessa. Uppsatsen syftar också till att undersöka hur informanterna själva använder utvalda svecismer som kartlagts från de relativt aktuella digitala norska källorna.  Undersökningen är av kvantitativ karaktär och har utförts med hjälp av en enkät som besvarats av 55 informanter. Enligt informanterna finns det få svenska lånord i norskan och detta språkliga fenomen diskuteras sällan i Norge. Majoriteten av informanterna uppvisar en positiv inställning till svenska lånord i det norska språket, men en del är mindre positiva. Det framgår att informanterna är mer benägna att tolerera svecismer ifall de inte ersätter etablerade norska ord och uttryck.  Resultatet i denna studie har också jämförts med tidigare undersökningar som tar upp grannspråksattityder i Skandinavien. Det visar sig att den här studien går i linje med tidigare forskning, som också visar på en positiv inställning till svenska språket hos norrmän. I studien framgår också att alla utvalda svecismer enligt informanterna är användbara, dock skiljer sig bruket mycket på grund av lånordens olika stilistiska nivå och etableringsgrad i det norska språket. Informanterna har också demonstrerat att utvalda svenska lånord i högre grad är kopplade till deras talspråk, och att de sällan används i formell skrift.