Hikikomori - Ungdomars erfarenheter av vägen till, från och av ett hemmasittande

Sammanfattning: I Japan beskrevs på 1980-talet ett fenomen som kom att kallas Hikikomori. Det talades då om en grupp ungdomar med en social tillbakadragenhet, utan känd aktivitet som tillbringade merparten av sin tid i det egna hemmet. På 1990-talet började det talas om fenomenet även i Europa och under senare år har gruppen uppmärksammats allt mer i Sverige. Syftet med studien var att utifrån ungdomarnas perspektiv undersöka vilka eventuella faktorer som påverkat dem till och från hemmasittandet, men även hur de upplevt den tid då de var hemmasittande. För att ta reda på det intervjuades sex ungdomar mellan 18-24 år vilka hade erfarenheter av ett hemmasittande och som var boendes i en mellanstor svensk stad. Resultatet visade att det var ett flertal faktorer som påverkar till och från hemmasittandet. Viktiga faktorer som framkom var skola, ohälsa och sociala nätverk. En sviktande skolnärvaro nämndes av majoriteten av ungdomarna vilken hade resulterat i att de hade ofullständiga betyg både från grundskola och gymnasium. Lärare som hjälpte ungdomarna lite extra visade sig vara viktigt för ungdomarnas motivation att ta tag i skolarbetet. Vad beträffar ohälsan var den på olika sätt återkommande i samtliga ungdomars berättelser. Trots det gick det inte att hitta något direkt samband mellan ohälsan och hemmasittandet. Under hemmasittandet spenderade ungdomarna en stor del sin tid vid datorn och hade via den flertalet av sina sociala kontakter. Övriga nätverk såsom familj, vänner, myndighetskontakter samt en verksamhet som arbetade med hemmasittande ungdomar hade en betydande roll för ungdomarna, framförallt vad gäller vägen från hemmasittandet.