Ansvaret att skydda – Responsibility to Protect och FN-stadgans våldsförbud

Sammanfattning: FN-stadgans våldsförbud sätter upp ett absolut förbud mot våldsanvändning stater emellan, och endast en situation av självförsvar eller med mandat från säkerhetsrådet kan en stat få rätt att göra undantag från förbudet. Detta till trots finns det många exempel på fall av våldshandlingar som går utanför förbudets ramar, så kallade humanitära interventioner, och man har i dessa situationer hänvisat till folkrättsliga principer som Responsibility to Protect. En av de största anledningarna till dessa brott mot våldsförbudet är att säkerhetsrådets permanenta medlemmar har vetorätt vid beslutsfattandet, och kan därför ensidigt sätta stopp för beslut om våldsmandat. När det då handlar om att sätta stopp för folkmord i en stat argumenterar många för att det krävs ytterligare möjligheter till intervention i humanitära syften. Syftet med uppsatsen är därför att undersöka legaliteten av dessa interventioner och analysera de argument som framförs för och emot de principer de lutar sig emot. I framställningen beskrivs bakgrunden till principernas uppkomst, och där konstateras att de är förhållandevis nya i den internationella sedvanerätten. Humanitära interventioner nämns förvisso långt tillbaka i tiden, men inte förrän efter FN:s grundande hänvisas de till som skäl för ett angrepp på en annan stat. Responsibility to Protect är en vidareutveckling av de humanitära interventionerna, och kan beskrivas som principen att världens stater har ett ansvar att skydda sin befolkning. Uttrycket dök upp först i ICISS rapport i december 2001, även om dess ursprung kan spåras i den internationella debatten under 1990-talet. Det kan dock konstateras att ingen av principerna har lyckats leda till en ändring av FN-stadgan, och våldsförbudet står därmed lika orubbligt fast som vid dess fastslående 1945. Den internationella rätten formas dock också av sedvanerätt och staternas opinio juris, och många av argumenten går därför ut på att en sedvanerättslig ändring av våldsförbudets ramar har uppstått. Som framställningen visar har en sådan ändring inte kommit till stånd ännu, men även om motståndarna är i majoritet så råder ändå splittrade åsikter och en ändring av läget i framtiden är inte omöjlig. Avslutningsvis väljer jag att diskutera interventionernas framtid, och i min mening krävs det en ändring av stadgan som är mer i linje med hur dagens internationella rättsläge ser ut. Världen har utvecklats enormt sedan FN:s grundande, och de situationer som uppstår idag är annorlunda än de man räknade med då man formulerade dess regler. Dock bör en sådan förändring ske försiktigt och i samråd mellan medlemsstaterna för att undvika att regelsystemet utnyttjas för enskilda staters syften.