Oviss ensamhet : Förstföderskors upplevelser av att vårdas genom graviditet, förlossning och eftervård under coronapandemin

Sammanfattning: Coronapandemin som utbröt år 2020 tvingade samhället att anpassas, vården inom obstetriken var inget undantag. Restriktioner infördes som ett led i att minska smittspridningen och medförde att partnern till den gravida och födande i många delar av Sverige inte fick närvara under varken antenatal eller postnatal vård. Forskning har i flera år visat på de gynnsamma effekterna hos hela familjen av en närvarande och delaktig partner, trots detta bedömdes exkluderandet av partnern som nödvändigt. Barnmorskans ansvar i arbetet inom sexuell och reproduktiv hälsa innebär bland annat att tillgodose patientens och familjens behov av stöd och att främja anknytning och interaktion mellan föräldrar och barn. Restriktionerna har försvårat detta uppdrag och kan därför ifrågasättas. Restriktionerna mottogs inte heller positivt av de gravida varför deras upplevelser kändes viktiga att åhöra. Studien syftar därför till att belysa förstföderskors upplevelser av att vårdas genom graviditet, förlossning och eftervård under coronapandemin och dess restriktioner. Metoden som användes var kvalitativ med induktiv ansats i form av skrivna berättelser från 12 deltagande kvinnor samt en intervju. Berättelserna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Det övergripande temat, oviss ensamhet, beskrivs närmre under huvudkategorierna graviditeten – ensamt sökande längs havandeskapets väg, att föda är att inte längre vara ensam och BB, en tid av att vara instängd och åter ensam - men inte själv. Resultatet visar att kvinnorna upplevde en oviss ensamhet på grund av de föränderliga restriktionerna som i den större delen av vårdkedjan innebar att partnern exkluderades. Effekterna av restriktionerna visar genom resultatet tillsammans med annan forskning att kvinnorna upplevt en försämrad psykisk hälsa. Vidare diskuteras effekterna av partnerns roll samt vad konsekvenserna kan tänkas bli när partnerns stöd uteblir eftersom det kan påverka barnet direkt och i ett längre perspektiv.