Kronobergsgatan 35 : Från brandvägg till utställningsrum

Sammanfattning: Utställningsrummet för gatukonst växte fram långsamt på Kronobergsgatan 35. Genom att följa utvecklingsprocessen, platsen och verken som visats undersöker jag hur väggen växer fram till en hybrid som inte bara är ett utställningsrum. Det är även centrum för urban konst i Stockholms offentliga rum. Utställningsrummet är ett ovanligt inslag i en stad som fortsatt är präglad från en långvarig nolltolerans. Curering av väggen återspeglar ett utbildningssyfte för att visa att graffiti är mer än klotter. Jag undersöker vilka aktörer som är inblandade och deras mål med väggen utifrån curating teori. Väggen har flera intressenter. Kollektivet Livet som curerar väggen har en bakgrund inom graffiti och i sitt arbete att etablera konstformen kommer de även närmare att institutionalisera den, något som går emot dess historiska roll som subkultur. I mitt arbete studerar jag var utställningsrummet placerar sig i förhållande till graffitikulturen kontra konstinstitutionen. Fastighetsägaren står för resurserna och ser mot förmodan en slags vinst i sin investering, jag har döpt denne till konsthandlaren som förmedlar konsten till betraktaren. Att konsthandlaren associerar företaget till kulturella åtaganden gynnar företagsprofilen i ansamlande av kulturellt kapital. Utställningsrummet är även starkt påverkat av dess position i Stockholms centrala offentliga rum. Det skapar debatt om vem som får ta plats i stadsrummet och vilken konst som bör finnas, en debatt som curatorn välkomnar. Det är en debatt som potentiellt involverar hela staden, där alla är potentiella konstkritiker. Görandet av plats skapas i samverkan mellan tjänstemännen som formar stadsrummet och aktörerna som verkar i det. Jag undersöker denna samverkan och hur de förhåller sig till sina motsättningar.