Substantivböjningen i medeltida svenska runinskrifter

Sammanfattning: Under den medeltida perioden ristas runinskrifter på en mängd olika föremål, från korta meddelanden på ben och pinnar till klotter på kyrkväggar och uppmaningar till bön på gravstenar. På senare tid har dessa inskrifter med rätta uppmärksammats som en av våra viktigaste källor till det fornsvenska språket. Något som dock ännu till stor del har lämnats outforskat är runtexternas grammatik. Denna uppsats syftar till att kartlägga och sammanställa de medeltida svenska runinskrifternas substantiv utifrån deras böjning. Undersökningen har genomförts genom att sortera substantiven efter stam, kasus, genus och species, för att sedan analysera de former som de uppvisar. Resultaten visar att substantiven i materialet till mycket hög grad följer de fornsvenska böjningsmönster som tidigare har etablerats av bl.a. Wessén (1968). Samtidigt uppvisar vissa av substantiven i materialet relativt tidiga exempel på kasussammanfall. Detta gäller främst dativändelserna hos feminina ō-stammar, men även vissa maskulina a- och u-stammar. En tydlig slutats är också att formerna i materialet ingalunda är jämnt fördelade, vare sig över stammar, kasus, genus eller species.