Könsdiskriminerande reklam : - Lagstiftarens ovilja att lagreglera och de samhälleliga konsekvenserna

Detta är en Kandidat-uppsats från Karlstads universitet/Avdelningen för juridik

Sammanfattning:

Lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam har varit föremål för diskussion sedan 1970-talet. Trots att drygt 40 år passerat sedan den första utredningen har rättslig reglering ännu inte genomförts. Det har visat sig problematiskt att anpassa lagstiftning efter tryck- och yttrandefrihet. Könsdiskriminerande reklam skyddas av grundlag då den påstås innehålla åsikter och värderingar. Inte heller marknadsföringslagen kan angripa denna typ av reklam. I det första och enda rättsfallet på området, MD 1976:8, menade domstolen att marknadsföringslagens skyddsintresse är begränsat till konsumenter och inte till tredje man. Könsdiskriminerande reklam omfattas istället av näringslivets egen självreglering, Reklamombudsmannen. Självregleringen har till uppgift att bedöma reklam enligt Internationella Handelskammarens regler. Reklamombudsmannens beslut är inte bindande och sanktioner kan inte heller utdömas. För att utreda huruvida argumenten mot lagstiftning är legitima har uppsatsens första tes utformats, “Det finns konstitutionella hinder som omöjliggör lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.” Tesen angrips med den rättsdogmatiska metoden.

Ett land som däremot genomfört lagstiftning på området är Norge trots tryck- och yttrandefriheten. Bestämmelsen som reglerar könsdiskriminerande reklam finns i deras motsvarighet till generalklausulen i marknadsföringslagen. Regleringen innehåller tre rekvisit vilka hindrar marknadsförare att använda könsdiskriminerande framställningar. Norge uppställer därtill högre krav för könsdiskriminering av män. Lagregleringen föranleder ett kritiskt förhållningssätt till Sveriges argument att lagstiftning inte är möjlig. Genom komparativa inslag utreds hur Norges reglering utformats och motiverats vilket föranleder uppsatsens andra tes, “Norges lagreglering mot könsdiskriminerande reklam visar att yttrandefriheten inte nödvändigtvis är något hinder för lagstiftning på området.”

Könsdiskriminerande reklam är inte enbart problematisk ur juridisk synvinkel. Även ur samhällsperspektiv finns konsekvenser med att sådana framställningar fortfarande tillåts.  För att utreda lagstiftningens samhälleliga konsekvenser presenteras problematiken ur rättssociologiskt och genusrättsvetenskapligt perspektiv. Könsdiskriminerande reklam uppvisar stereotypa könsroller och inte minst motverkar ett jämställt samhälle. Lagstiftning på området är en betydande samhällsmarkering men frågan är om lagstiftning snarare skulle stjälpa än hjälpa. I vår utredning framkommer bland annat risk att färre ärenden prövas, att sanktionsmöjligheterna inte förbättras och att lagstiftaren inte skulle följa utvecklingen.  Det föranleder uppsatsens tredje och sista tes, “Lagstiftning på området kan leda till negativa samhälleliga konsekvenser.”

Könsdiskriminerande reklam ger upphov till problem för såväl juridiken som samhället. Debatten på området pågår kontinuerligt och en enkel lösning synes inte föreligga.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)