Anonyma vittnesmål - avvägningen mellan rättstryggheten och rätten till rättvis rättegång

Sammanfattning: Vittnesmål utgör idag ett viktigt förfarande i rättsprocessen. Vittnesuppgifter är viktiga för att myndigheterna ska få kännedom om brott och är dessutom viktiga bevismedel i rättegång. Under de senaste åren har hot och våld mot vittnen ökat vilket skapat en rättsotrygghet för vittnen. En möjlig lösning för att öka tryggheten för vittnen som diskuterats de senaste 30 åren är införandet av anonyma vittnesmål. Syftet med uppsatsen är därför att analysera problematiken med införandet av anonyma vittnesmål då hänsyn måste tas till två motstående intressen, rätten till rättvis rättegång och rättstryggheten. Uppsatsen ska utreda hur de olika intressena avvägs och garanteras vid ett anonymt vittnesmål. Det första intresset är rätten till rättvis rättegång som uttrycks i artikel 6 EKMR och innebär att den tilltalade har särskilda rättigheter under brottmålsprocessen som ska tillgodoses. Det andra intresset är att vittnet har rätt till liv och säkerhet, en rättighet som riskerar att hotas då rättstryggheten brister. Båda intressena är grundläggande rättigheter och ska tillgodoses. I uppsatsen ska det även utredas om det anses motiverat att införa anonyma vittnesmål. Dessutom ska det analyseras om ett införande av anonyma vittnesmål skulle utgöra ett hot mot rättssäkerheten. För att analysera problematiken har en utredning gjorts dels av artikel 6 EKMR samt rättspraxis från Europadomstolen, dels har en utredning gjorts av svensk rättspraxis, lagstiftning och statliga utredningar. Det konstateras i uppsatsen att det idag inte finns ett fullständigt skydd för vittnenas rättstrygghet och att åtgärder måste vidtas. Det redovisas dock att anonyma vittnesmål inte är en effektiv lösning, då det i praktiken inte skulle öka rättstryggheten avsevärt. Dessutom konstateras det att trots att Europadomstolen ansett anonyma vittnesmål vara förenligt med artikel 6 EKMR under vissa förutsättningar, utgör anonyma vittnesmål inskränkningar i den tilltalades rätt till rättvis rättegång. Slutsatsen är att anonyma vittnesmål inte är en effektiv lösning och skulle dessutom leda till att rätten till rättvis rättegång inte kan garanteras. Det skulle även leda till brister i förutsebarheten av rättstillämpningen och leda till icke konsekventa bedömningar av rätten till rättvis rättegång. I slutändan skulle anonyma vittnesmål utgöra hot mot rättssäkerheten och anses därmed inte vara motiverat att införa.