Förtäckt värdeöverföring – en aktiebolagsrättslig analys ur ett rättssäkerhetsperspektiv

Sammanfattning: Denna uppsats ämnar utreda värdeöverföringsbegreppets historia, dess definition samt hur bestämmelserna rörande förtäckta värdeöverföringar förhåller sig gentemot rättssäkerhet. Sedan begreppets introduktion i den svenska aktiebolagslagen har detsamma varit föremål för diskussion. Diverse sakkunniga inom det associationsrättsliga området har både prisat och kritiserat värdeöverföringsbegreppet och dess funktion i lagen. Aktiebolag som fenomen började växa fram under högmedeltiden som en följd av den växande handeln i Europa. I samband med den kristna oppositionen mot katolicismen och upplysningsidéers framväxt började en ny typ av företagande ta fart. Under den industriella revolutionen började den första aktiebolagslagen i Sverige att skissas på och 1848 tillkom densamma. Innan värdeöverföringsbegreppet introducerades i lagtext benämndes fenomenet som utbetalning. Med anledning av att begreppet gav intryck av att enbart innefatta transaktioner i form av pengar, kom värdeöverföringsbegreppet att införas i lagen. Det förekommer två typer av värdeöverföringar, öppna- och förtäckta. De öppna omnämns i 17 kap. 1 § 1 st. 1–3 p. aktiebolagslagen (2005:551) och utgörs av vinstutdelning, förvärv av egna aktier och återbetalning till aktieägare vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden. Den mer omdiskuterade typen av värdeöverföring är de förtäckta värdeöverföringarna, vilka omnämns i 17 kap. 1 § 1 st. 4 p. ABL. De tre kumulativa rekvisiten för vad som utgör en förtäckt värdeöverföring är en annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget. Rekvisiten har länge varit föremål för diskussion i doktrin. Författare inom området menar att rekvisiten är svårtolkade och vaga samt bidrar till en oklarhet kring vilka ageranden som ska anses falla in under rekvisiten. I de fall där en värdeöverföring företas i enlighet med aktieägarnas beslut, måste även borgenärers situation beaktas. Beloppsspärren i 17 kap. 3 § 1 st. ABL skyddar borgenärer, eftersom bestämmelsen förbjuder ett genomförande av en värdeöverföring om det inte finns full täckning för bolagets bundna egna kapital efter det att överföringen utförts. Denna regel kompletteras med försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § 2 st. ABL, vilken uttrycker att en värdeöverföring endast får företas om den framstår som försvarlig. De påföljder som kan aktualiseras vid olovliga värdeöverföringar är primärt en återbäringsskyldighet hos mottagaren av transaktionen i enlighet med 17 kap. 6 § ABL. Sekundärt kan även ett bristtäckningsansvar enligt 17 kap. 7 § ABL aktualiseras. Utifrån Aleksander Peczeniks definition av rättssäkerhet utreds i vilken utsträckning regelverket rörande förtäckta värdeöverföringar förhåller sig till nämnda princip. Med utgångspunkt i Peczeniks definition av materiell rättssäkerhet, kan konstateras att regelverket innehåller diverse brister, där klargörande och vägledning på området i fråga efterfrågas. En ändring från objektiva bedömningsgrunder till subjektiva bedömningsgrunder är ur ett materiellt rättssäkerhetsperspektiv att föredra. Däremot är regelverket, med dess historia i beaktande, ett steg i rätt riktning, då det skyddar aktieägare och borgenärer från att bli utnyttjade och missgynnade.